Från Ölmanäs till Apelviken: Ett LöparLexikon


Från Ölmanäs till Apelviken: Ett LöparLexikon09 Apr 2007 21:09

ApelvikenApelviken. Ett par kilometer söder om Varberg hittar man Apelvikens långa sandiga stränder, sommartid täckta av surfare, barnfamiljer och allehanda underliga människor. Strandpromenaden är en sällsynt löpvänlig rest från förra sekeskiftets badvurm och går från Varbergs fästning till Apelviken. Vill man springa hit från Göteborg får man räkna med sådär en åtta mil på vägarna. Långt, men det är en härlig dagstur. Vill man springa från Ölmanäs blir det ungefär ett marathon. Eller ett helt alfabet.

Axle mosseAxle mosse. Mosse i nordvästra Änggårdsbergen. Markerna öster om mossen är tämligen svårforcerade, men vägen på nordsidan är plan och löpvänlig. Vid Axle mosse kan man om man kommer österifrån välja på att springa ner mot Lilla Änggården, Högsbo, eller om man vill fortsätta söderut mot Brattåsravinen eller Änggårdsbergens inre delar. Man kommer då att mötas av en succsivt brokigare stig med mer inslag av kuperingar och rötter, men även av total och ohämmad löpglädje. Vid mossens västra strand finns även en av de yttre planeterna i den fasta planetinstallation som utgår från Naturhistoriska i Slottsskogen.

Från Ölmanäs till Apelviken: Ett LöparLexikon09 Apr 2007 21:03

Borrås skåra Borrås skåra. Ett par kilometer öster om Väröbacka finns ett märkligt berg mitt inne i skogen. Berget är kluvet i tvenne delar och mellan delarna löper en djup spricka, bara nätt och jämnt mansbred. Stigen upp till klyftan klättrar närmare femtio höjdmeter och är en fullgod övning för en backlöpare, brant och tämligen rotig. Tar man sig upp på toppen av berget väntar en underbar utsikt över omgivande fält och långt bort i fjärran västerhavet. Den normala passagen upp är norrifrån, från den porlande Packadammsbäcken. Sannolikt kan man klättra sig ner på sydsidan av berget för fortsatt löpning på småvägar mot platser som Väröbacka, Tångaberg och i förlängningen kanske också Varberg.

BrattåsravinenBrattåsravinen. Från Axle mosse och rakt söderut till Eklanda löper en djupt utmejslad dalgång, stigen längs ravinens västra sida är slät och lättsprungen, springer man nedför har man branta bergssidor till höger och lummig grönska till vänster. Det finns även en mindre stig längs den östra kanten av ravinen, den är mer teknisk och mer vindlande men har en mer påtaglig skogskänsla. Båda valen är förstklassiga och gör brattåsravinen till ett av Änggårdsbergens verkliga guldkorn. Området väster om Brattåsravinen är mycket svårtillgängligt med klippor, stup och tät vegetation.

BredfjällBredfjäll. Själva kärnan i Änggårdsbergen, en bred höjd som sträcker sig från området mellan Finns och Torbjörnsmossarna i norr och väster om Sandås i söder. Den norra änden består av ljunghed genomkorsad av breda och sandiga stigar. Fantastisk löpning med utsikt mot Göteborg i norr, till synes ändlösa skogar i söder, och mot Kattegatt i väster. Passerar man den lilla sänkan som delar Bredfjäll mitt på kommer man över i en gles tallskog, där marken svarar härligt under fötterna. Det finns nästan ingen undervegetation, vilket möjligen är ett ekologiskt misslyckande men det är suveränt skönt att springa här – tallarna och underlaget ger en fartkänsla som är mycket svårmatchad.

Brunnsviken Brunnsviken. Trevlig ‘sjö’ jag brukar försöka få tid att springa runt när jag är hos Svårföräldrarna. Enkelt att hitta, vackert och alldeles lagom långt. Dessutom är det uppskyltat såsom varande hälsans stig. Den västra sidan är enklast, med lätt parklöpning genom Haga, på den östra är det lite mindre trafik och mer stig och mindre av parkväg. Ungefär elva kilometer har jag för mig att ett varv brukar vara.

Från Ölmanäs till Apelviken: Ett LöparLexikon09 Apr 2007 21:02

Copenhagen. Copenhagen marathon, som verkar vara ett rimligt trevligt tvåvarvslopp i centrala stan, har jag aldrig sprungit. Däremot startade jag mitt första långlopp i vad som borde kunna betraktas som Köpenhamns sydöstra utkanter. Det var Broloppet 2000 det, en halvmara som jag avverkade på precis under 1:50 om jag minns rätt.

C. Min startgrupp i mitt första deltagande i Stockholm marathon. Eller C som i Celsius, möjligen – med en temp på 28-30 grader blev det ingen lek att överhuvudtaget ta sig runt. En fin bana och ett bra och välarrangerat lopp hursomhelst.

Från Ölmanäs till Apelviken: Ett LöparLexikon09 Apr 2007 21:01

Dougherty hillsDougherty hills. Litet område med Gröna kullar invid Dublin, Kaliforniens bay area. Mjuka sköna stigar med utsikt över San Ramon Valley erbjuder härlig löpning. Och prärievargar. Just här mötte jag en tidig morgon i mars 2006 nämligen just precis en prärievarg. De är inte lika stora som en svensk skogsvarg, inte på långa vägar, men vi hade båda lika stor respekt för varandra vid mötet. En storartad löpupplevelse.

Delsjön, StoraDelsjön. Norr om Delsjöarna går Skatås prydliga motionsspår – framförallt vintertid är det här en guldgruva med välhållna spår att träna i och kilometervis med elljus. Bohusleden söder och väster om sjöarna är väl brötig och orytmisk för min smak, det är svårt att få någon riktig bra rytm i löpningen. Men vackert, det är det.

Dotetorp Dotetorp. Mest känt för sin äggproduktion, men även en viktig passerpunkt på de långpass som springs hemmavid. Från Dotetorp går en mycket fin grusväg över skogen till Ölmevallasjön, där man passerar under motorvägen och kan fortsätta mot till exempel Solryd och Landa. I nord-sydlig riktning finns också fina vägar kring Dotetorp, om man följer skogsbrynet längs de böljande fälten öster om Ölmevalla kyrka finns det fin löpning att upptäcka.

Från Ölmanäs till Apelviken: Ett LöparLexikon09 Apr 2007 21:00

Start/Målsträcka på hwy 73. Foto av GoFast Ellerbe springs. Oansenlig by i North Carolina som var skådeplatsen för mitt livs första marathonlopp. Loppet är en rundbana genom amerikansk lansbygd på små rätt fina asfaltsvägar. Banan är kuperad för att vara en asfaltsmara med drygt 500 ackumulerade höjdmeter, men backarna är långa och rullande till sin karaktär och har man bara psyket med sig behöver de inte kosta så mycket tid. Servicen sköts av en mycket entusiastisk lokalbefolkning, man kan nog hävda att antalet servande överstiger publikantalet – vilket i och för sig inte säger så mycket. Allt som allt har jag mycket ljusa minnen från loppet, och är man i trakterna av the Carolinas någon gång i slutet av mars/början av april kan jag varmt rekommendera loppet.

Från Ölmanäs till Apelviken: Ett LöparLexikon09 Apr 2007 20:35

Finns mosseFinns mosse. I den nordvästra delen av Änggårdsbergen ligger områdets största vattensamling. Den omcirklas på norr- och västsidan av en löpvänlig stig/promenadväg. Söderut finns en kilometers nedförsbacke genom den natursköna och lättsprungna Brattåsravinen. I nordväst kan man lämna Änggårdsbergen genom en brant nedförslöpa och istället hamna i lilla Änggården. Eller så kan man ta en ännu brantare stig ner i Högsbos utmarker.

Fjärås bräcka, vy mot LygnernFjärås. Bräckan är en istida ändmorän – lite mera istryck under den senaste nedisningen hade förmodligen gjort Lygnern till Kungsbackafjordens inre djupvattenreservoar och bräckan till dess tröskel. Men nu ligger hela schabraket såpass långt söderut att hela fjordkomplexet blev något slags halvmesyr med den inre delen i form av en långsträckt insjö och den yttre delen som något slags grund havsvik i största allmänhet. Fördelen är att bräckan är och alltid har varit en mycket fin löpväg. Uppepå den förvuxna grusvallen har man en milsvid ustikt, och det är fabulösta fint att springa. För att inte tala om alla gamla farvägar som leder dit.

GCR-väg, Åsa-FrillesåsFrillesås. By vid Löftaåns mynning i Vendelsöfjorden. Löftadalens sträckning mellan Frillesås och Frillesås kyrka är en halvmil av nordhalländsk löparnjutning. Den lilla ån meandrar stilfullt i den pastorala idyllen, kontrasterad och markerad av den branta natur som omger dalgången. Anledningen till avståndet mellan kyrkan och byn torde främst vara att Frillesås gamla kyrka ligger vid den gamla vadstället över Löftaån en bit inåt landet. Man kan ännu springa på riktigt fina gamla vägbankar som markerar den medeltida sträckningen av ‘E6′, just här vid Frillesås kyrka. Till Frillesås kan man från Åsa springa på den före detta banvallen för järnvägen, en knappt tre och en halv kilometer och ganska plan historia. Oändligt rakt förvisso, men ganska behagligt.

Från Ölmanäs till Apelviken: Ett LöparLexikon09 Apr 2007 20:34

Granhed. Naturskönt och rullande sörmländskt landskap, men mängder av små grusvägar att springa på och småsjöar att omcirkla. Harpsundssjön är en riksbekanting – härifrån kan man springa på ett rätt glömt segment av sörmlandsleden och till exempel hamna i Hälleforsnäs. På bild synes Gålsjön i julskrud.

GöteborgGöteborg. Nån gång i mitten på maj går sveriges största långlopp av stapeln. Ganska festligt, men också fruktansvärt frustrerande. Banan springs förmodligen bäst på fredagen, när strecken är nymålade och trängseln mindre påfallande.

Next Page »