Löpning


Distans &Fartträning &Löpning12 Apr 2007 12:36

Vitsippsbacke i SafjälletKort lunchpass på Safjället inbokat. Joggar lätt dit. Soligt och anständigt varmt, nästan ingen vind heller. Tyvärr är mina korta tajts på driven för tillfället, oklart var, så det fick bli tunna långa trots att kort hade varit temperaturmässigt motiverat.

Drygt två kilometers uppvärming så är jag uppe på det för dagen ganska vältrafikerade spåret. Ökar tempot till aningen snabbare än lätt distansfart. Första varvet om en komma nio kilometer går på 9:22, det ger 4:56/km. Höjer lite till en lätt ansträngande nivå – halvvägs till tröskelfart är tanken. Det resulterar i ett varv på 8:44, eller 4:36/km. Sista varvet försöker jag pricka tröskeltempo. På plan mark är det ganska exakt fyra minuter per km, på den här ganska kuperade slingan sannolikt lite mer. Jag satsar mot åtta minuter på varvet och kommer in på 8:00, vilket blir 4:13/km. Snittpulsen är 174 men har fladdrat en hel del upp och ner. Antagligen kan jag en god bit snabbare, men jag känner mig ändå hyfsat nöjd under nedjoggen tillbaka till jobbet.

Ända tills jag upptäcker att jag sumpat passerkortet – det blir bara att vända tillbaka och leta upp det innan jag slutligen kan lufsa in på kontoret och få en dusch och en välförtjänt lunchlåda. 12.3 km på en timme och åtta minuter.

Långpass &Löpning11 Apr 2007 10:27

Morgonjogg, SandsjöbackaMorgonjogg till fakirbussen som går klockan 04:39.Testar nyapannlampan jag vann på sextimmars – en Petzl tikka plus. Den sitter bra, är fantastiskt smidig jämfört med Mila-monstret jag äger sedan tidigare. Och eftersom jag bara kommer att befinna mig på riktiga vägar innan gryningen räckerljuset från den lilla LED-lampan mer än väl.

Kvart över fem begynner jag huvudpasset vid Kungsbacka station. Norrut längs Kungsbackaån, fast till min irritation har bygget av Tölö tvärled – eller vad det nu är dom håller på och gräver för – kommit så långt att minpassage upp mot Freeport är blockerad aven stor pålkran. Eller nåt. Det går dock att klättra sig förbi. Efter Freeport kommer man ut på landet – långsmala fält i en liten dalgång bakom bräckaberget. Gryningen är redan så långt gången att jag kan släcka pannlampan.

På andra sidan motorvägen väntar sandsjöbackaskogen tålmodigt. Försten världsklass-stig förbi Iglekärr.Det går uppför, uppför och mera uppför, men ännu så länge är benen pigga, så det gör inte så mycket. Jag håller dock farten låg – detär skapligt långt till jobbet den här vägen.

Skogen tar plötsligt slut, stigen går över ett stängsel och in i en hage. Öppna våtmarker och motorvägen ligger framför och nedanför mig. En räv studsar upp från stigen en bit framåt och försvinner över ett krön till höger om mig. Jag ska åt andra hållet, plockar ytterligare några höjdmeter i lerig mark innan jag kommer ut på de torra fina ljunghedarna kring Lusasken.Mjukt svar från gräset under mina fötter. Sandsjö glittrar blått till vänster. Idalgången till höger ligger ett svagt morgondis och accetuerar avstånden.

Vid Sandsjö norra strand sitter det kvar en varningslapp och högt vatten från i höstas, men nu är stigen i rätt gott skick.Så kommer jag ut på den egentliga Sandsjöbackaleden igen. Jag passerar några små åkerlappar som ligger insprängda i den annars ganska dramatiska landskapsbilden med stora stenformationer och sönderbrutna mossbelupna klippor. En ormvråk hänger över fältet och letar ätbara smådjur; möjligen skulle han ha blivit intresserad om jag hade berättat för honom om de inte mindre än fem fullvuxna grodor jag skulle komma att passera inom loppet av ett par minuter lite längre fram.

På andra sidan spårhagavägen skiftar landskapet karaktär till mer avobrukad skog. Djupgröna mossor och en stig som än vänder sig uppåt och än nedåt. Lera. Känner mig för omväxlings skull stark sista biten från Årekärrs skvaltkvarn upp till Oxsjön, ett tufft parti som brukar gå rätt tungt. Inte så att jag ökar tempot, jag lunkar fortsatt på i sakta mak, men det känns stabilt och bra.

Plötsligt har jag korsat Pampas och är på väg uppför Torsgårdsbacken. En mild och allmän glädje sprider sig i kroppen när den ohemula motan är besegrad och jag har tagit mig in i Änggårdsbergen. Ute på fälten är det blåsigt och känns lite småkallt, men här inne märker man bara av det solljus som silar ner mellan träden.

Så passerar jag Trinde mosse, och har bara att ströppla nedför den steniga branten till Mölndalsravinen, upp igen på andra sidan och så ta den sista bitens jogg bort till kontoret. 32.8 km övervägande stiglöpning har avverkats på fyra timmar exakt. Tillkommer ytterligare tre komma sex kilometer om man räknar med uppvärmningsbiten till bussen. Inte snabbt, men ruskigt skönt.

Distans &Fartträning &Löpning10 Apr 2007 14:01

Huvudingång, ÅbySeg morgon – barnen är trötta och jag är lite bakfull. Ingen vill någonting. Överlever förmiddagen på kontoret, på lunchen får jag komma ut i den soliga men blåsiga världen utanför.

Bakfyllan kommer av en något blöt afton hemma hos Öisaren, som tidigare under gårdagen gjorde mig sällskap på årets golfpreimär. En rätt skakig runda som dock innehöll en 24 centimeters birdieputt, vilket inte är för vanligt. Perfekt utslag på det 150 meter korta tionde hålet, gott flyg över vattnet och en boll som rullade spikrakt mot koppen bara för att stanna aningen kort vänster. Hu – hjärtat stannade nästan. Birdiewhiskyn fick sköljas ner med ett par snapsar och några öl.

Så nu är kroppen lite tveksam, men halvmilsjoggen ner till Åby känns ändå rätt bra. Lyssnar på Thåströms vemodiga Skebokvarnsvägen 209 vilket passar sinnesstämningen väl. Peppar mig själv för passet, ska försöka köra lite tolvhundringar i VO2maxfart har jag tänkt.

Energin räcker i två upprepningar. Den första klaras av på godkända 4:36. Ett varvs gå- och joggvila, sedan repar jag av den andra upprepningen på tveksamma 4:39. Botten går ur på andra varvet av den tredje upprepningen. Tolvhundra meter tar löjliga 4:54 att genomföra.Löjliga därför att det inte ens ärgodkänd tröskelfart.

Jag hänger på mig överdragsjackan och tar två joggvarv för att fundera lite. Det verkar helt meningslöst att försöka fullfölja de sex planerade tolvhundringarna, åtminstone om ambitionen är VO2maxfart. Ett alternativ är att köra fler men kortare upprepningaroch kanske få ut högre fart då. Möjligen hade det varit det smartaste valet, men jag väljer ändå att gå åt andra hållet. De tre kvarvarande tolvhundringarna lumpas samman till ett 3.6-kilometersfrest som ska gå i tröskelfart tänker jag mig.

Nu blir det inte mycket bättre ändå, termpot sjunker istället ytterligare, ochtrekommasexan genomförsi ett rätt konstant 4:22-tempo.För sinnesfridens skull väljer jag ändå att klassa det som tröskelfart, hänger på mig ryggsäcken igen och lufsar tillbaka upp till kontoret.Nitton komma sju kilometer på en timme och femtiosex minuter blir dagens total. Imorgon ska jag ta ledigt från allt vad fart heter och istället köra ett frispel på Sandsjöbackaleden rätt genom gryningen.

Fartträning &Långpass &Löpning08 Apr 2007 9:44

MorgondimmaSamma rutin som igår – ett äpple och enskvätt återvärmt kaffe, sen ut i den tidiga morgonen. Lätt jogg mot Kålelund, samma rutt som igår till en början. Fast där det igår låg ett hav finns idag bara ett vitt intet. Lyssnar man noga hör man vågskvalp och sjöfågel därute, så antagligen är det bara tät dimma och inte slutet på universum. Fast säker kan man förstås inte vara. Första halvmilen på en halvtimme, sedan lämnar jag stigarna och ökar farten till 5:10 ungefär. Över fälten och bort mot Stockalid, och här gör dimman att man vekligen blir utan referenser. Löpning som med pannlampa, fast vitt. Det är bara jag och mr Self Destruct.

Trent Reznors Inferno-vision sliter i öronen när jag jobbar mig uppför Stockalidsbacken. ‘Do you believe in miracles? – Not really.’ Fast på toppen av kullen bryter solen igenom dimmorna för en stund. Jag slingrar mig nedför mot Landa, och fortsätter på den lika slingriga asfaltsvägen mot Frillesås. Drar sakta sakta upp tempot mot jämnt femminutersfart. Så kommer jag upp på gcr-vägen tillbaka mot Åsa. Dags att öka. Byter till Prodigy och trycker på lite mer ordentligt. Pressar mig genom Åsa och så över Jutegårdsvägens rakor ut på Ölmanäs igen. Sju kilometer i ett jämnt ansträngande tempo av 4:30/km, sen är det bara en lugn och fin nedjogg om en dryg kilometer kvar.

På köksgolvet blir det stretch och även idag några minuters bålstyrka. 24 kilometer på två timmar och sju minuter blir dagens skörd.

Distans &Löpning07 Apr 2007 16:38

MorgonbilderUte före frukost för ett lugnt distanspass,klockan halv sju är solen i princip upp men den gömmer sig fortfarande bakom skogen. Springer ner mot stranden vid Gårda brygga och sedan vidare bortemot båthuset. Frosten glittrar i det låga solskenet, alla vårfåglar är vakna. Igår kväll kunde vi konstatera Enkelbeckasinens ankomst, både det egentliga lätet – ett ensligt tjippa tjippa – och det märkliga horsandet som kommer av den Hugge-inspirerade luftakrobatiken – ett fritt fall med lika fritt fladdrande vingar. Klart puckad art, nästan i klass med människor. Honorna blir uppenbarligen extremt imponerade av att hannarna tillfälligt glömmer bort hur man gör när man flyger. Idagkan man tydligt höra hurKanadagässen sitter ute på skären och skränar om vinterns bravader. Ejdern oohar imponerat.

Jag fortsätter på den lilla stigen ut mot Kålelund innan jag vänder tillbaka över fälten mot Åsa. Lågt och mer än sansat tempo, runt sex minuter per kilometer i snitt – halvminuten snabbare på asfaltsbitarna, långsammare på stigsegmenten. Vid Åsa ger jag mig ut på strandstigarna igen och följer dom hela vägen till Kroken. Stigarna ute på halvön är stenigaoch svårsprungna, men jag har ingen brådska. Rundar hamnen och joggar lätt hem, det blir13.5 kilometers löpning på en timme och tjugosex minuter. Avslutar med att körafem minuter bålstyrka på köksgolvet.

Därefter är det läge för en riktig brakfrukost – kaffe med coissanter och pannkakor, och så är man redo att tackla resten av dagen, som består av en familjeutflykt till Falkenberg för inköp av pilkoja. Det är dock en annan historia.

Fartträning &Löpning05 Apr 2007 19:19

Blåsiga flaggorFartpass bokat på Åby Friidrott tillsammans med Lerumslöparn och M-G, på vägen hem efter jobbet. Halvklart väder och riktigt blåsigt,merän 10 m/s stadig västlig vind. Det innebär kraftig medvind på upploppsrakan och en snudd på bisarr motvind på bortre lång. Vi värmer upp ett par lugna varv innan vi kör igång själva fartsegmenten.

Tre stycken trekommasexkilometersupprepningar har jag tänkt mig att köra idag, med sådär enåttahundra meters riktigt långsam joggvila mellan. Logiken i passet bygger på enstrikt triadlogik – tre gånger tre varv, tre gånger -mentalt är det skönt med tredjedelar.Första höjningen avverkas på 14:26, vilket ger 4:01/km. Medelpulsen på de sista tre varven ligger på 175, vilket är exakt tröskelpuls. Vilar ett par varv – närmare sex minuter -sen är det nya tag.

Andra upprepningen, försöker komma in i flytet snabbt. Pressi motvinden på bortre lång, flyyyga över upploppet. Så press igen. Första trevarvaren går i 3:55-fart vilketjag får sota för mot slutet.Stabiliserar ändå farten under fyraminuterstempo och kommer in på 14:16, vilket ger 3:58/km i snitt. Pulsenblir ett par slag högre än förra rundan – 177 i snitt på de tre sista varven. Vilar, snackar lite medLerum somska ge sig. Joggar två varv. Dags för den sista upprepningen.

Vinden på bortre lång känns värre än nånsin. Möjligen är det en effekt av att benen börjar vara lite trötta, men några varv känns det som en veritabelvägg när man har rundat första kurvan. Biter ihop, borrar ner huvet och kör efter bästa förmåga. Försöker kontra negativa tankar, men det är lite tufft ett tag. Sluggar mig in på 14:37,dvs 4:04/km i snitt, men pulsen är väsentligen densammasom under förra upprepningen.

Pustar lite, joggar ett par avrundande varv med M-G och sen är det dags att ge sig av hemåt. Nöjd.

Distans &Fartträning &Löpning03 Apr 2007 17:26

Skuggor i vitsippsdalen Så var det dags för sextusenmilaservice. Bilen inlämnad på Sisjöcentret, ryggsäck på ryggen och upp i Mölndalsravinen via Pampas och sen över den lilla trevliga stigen tvärs över Fässbergsknölen.

Lite vind ute på slätten, men klart och fint i morgonsolen. I skogen försvinner både vinden och bruset av bilar. Fågelkvitter och Nine Inch Nails till en början, senare bara fågelkvitter. I Mölndalsravinen är det lika rotigt och oländigt som vanligt men ovanligt lite lera, bara ett fåtal hål där man tvingas blöta ner fötterna.

Kommer så småningom ner i Vitsippsdalen i Botaniska – och där tittar faktiskt de första vitsipporna fram redan. Det är vår! ropar de. Och just som trafiklarmet från Dag Hammarskjöldsleden börjar överrösta naturljuden och jag börjar fingra på mp3-spelaren hör jag två hackspettar som trummar i kapp uppe i träden. En liten ettrig och en större och sävligare, låter det. Fast det är lögn att få syn på dem, så den hypotesen kan aldrig verifieras.

Plötsligt är jag ute i lilla Änggården och passerar upp genom Guldheden till kontoret. En timmes löpning, lufsning och allmänt nojsande har fraktat mig åtta komma nio kilometer. Ganska trevligt, och så blev det en rätt kul bild i Vitsippsdalen också.

Returen på eftermiddagen blir lite mer fokuserad, även om den inleds med knappt två kilometers soft jogg till Asiengrinden vid Botan/Änggårdsbergen. Sen rallar jag på lite bättre i det fortsatt soliga vädret med en tio kilometers tempolöpning i 4:30-fart. Med Änggårdsbergens kupering i åtanke är det rätt skaplig fart ändå, låt vara att jag håller mig till de snällare partierna kring Finns och Axle mosse samt nedför Brattåsravinen. En ekorre blixtrar förbi i synfältet, och ytterligare hackspettar hörs eka mellan träden, annars är det mest frekventa djurlivet en massa joggare såhär på eftermiddagen.

Pass två konkluderas med lite nedjog till tolv komma fem kilometer på exakt en timme. Pulsen stannar kring 167 eller 85% av max under tempodelen, vilket verkar ganska lagom på ett sånt här pass – ungefär mitt emellan den aeroba och anaeroba tröskeln.

Next Page »