Fysiken på lunchen. Jag upptäcker att de har möblerat om bland rummen. Cirkelträningsrummet är nedmonterat och ersatt av en stor stretchingmatta, den gamla stretchingmattan som fanns i det andra rummet är borttagen och ersatt av motionscyklar. På det stora hela är det förmodligen bra, ity cirkelträningsrummet var sunkigt och maskinerna kassa. Jag får plocka ihop lite lösa övningar som ersättning istället, vilket kanske är på tiden ändå.
Inleder gör jag dock med 20 minuter på bandet. Tanken är att prova på det som Jack Daniels kallar för repetitionsintervaller, dvs korta upprepningar med ett tempo som är snabbare än VO2max-fart. Den gode Daniels menar att det är bra för löpekonomi och löpstyrka, samt att man vänjer sig vid att fart och puls inte är något farligt som hoppar upp ur marken och biter en. Det där sista är något jag kan behöva öva på. Rekommendationen är hursomhelst att köra en fas med sådana här övningar innan man går in i den riktiga fartträningen med fokus på tröskelintervaller och VO2-maxträning. Dvs nu. Och eftersom vädret är som det är verkar det ju som en bra övning att kunna köra passet på band - det tar ju dessutom udden ur den närmast mördande tristess ett bandpass normalt framkallar.
Första tjugan inleds med några minuters uppvärmning, gör ett par ännu kortare fartstegringar innan jag kör fem upprepningar av 200 meter i 3:30-fart och 200 meter i 5:30-fart. Eller nånting sånt. Det jag praktiskt gör är att jag trycker upp farten i 18 km/h, efter en härligt glidande acceleration på några sekunder är jag uppe i maxfart. Bandet skallrar ljuvligt under mig - 3:30-fart känns snabbt på ett löpband, och det är förstås odelat kul. Efter 50 sekunder trycker jag ner farten i 12 km/h, och en liten stund senare ner i 10 km/h för att vila lite extra. Nästa hela minut är det dags att öka igen.
Fem sådana ’varv’ tar alltså tio minuter, och räknar man lite närmare på det ser man att varven faktiskt är aningen längre än 400 meter. Det blir ganska bra drag i träningen - pulsen hinner lagom krypa tillbaka ner mot den anaeroba gränsen på 175 slag per minut när det är dags för nya tag. Vid slutet på sista upprepningen ser jag att pulsen häckar kring de 190 jag bröt mitt maxpulstest på för ett par veckor sedan. Nån liten illasinnad demon far i mig, och jag ökar lutningen ytterligare en grad till 2.5 och ökar farten några snäpp extra, jag bestämmer mig för härda ut i 15 sekunder till innan jag sänker farten. Löpbandets lågpassfilterade pulsåtergivning ger mig 196 slag som bäst, Polaren på armen säger 198. Trevligt - än stannar inte gubbhjärtat på 190 slag per minut ändå då.
Skiftar till styrketräning, i frånvaro av cirkelträningsrum blir det tjugo minuter av blandade övningar för ben och mage innan det är dags för ett nytt hamsterpass. Jag genomför ungefär samma rutin som nyss, förutom maxpulsdelen som utgår. Kalibreringen är sämre på det här bandet, det känns. Bandet beter sig allmänt underligt, och jag får lägga på en eller ett par kilometer per timme för att nå samma fartkänsla som på den förra övningen.
Avslutar med tjugo minuter av styrka för överkroppen. Stretchar sedan grundligt och känner mig mycket tillfreds med passet. Jag hade egentligen lösa idéer på att köra tre hamsterupprepningar, men är ganska nöjd med de två jag har gjort och har dessutom en hård tid att passa kvart över ett. Det är godare att äta lunch än att springa tjugo minuter till bestämmer jag, så passet stannar på 40 minuter styrka och 40 minuter löpning, det sista om totalt 8.0 kilometer.
Så är det bara jag, en Leffe och en surrande diskmaskin kvar för att summera dagen. Mycket pyssel och plock den här lördagen när våren plötsligt tog verklig fart. Veckohandling i Kungsbacka var vi hemma från redan klockan elva, och då ingick ett sytembolagsbesök.