January 2006


Fartträning &Löpning &Styrketräning30 Jan 2006 15:34

Skulle köra lite längre intervaller på Fysikenbandet idag hade jag tänkt. Planen var att köra 1 varv lugnt (sexminuterstempo, kanske) och fyra varv i fyraminuterstempo. Dvs 1600metersintervaller med 400 joggvila. (Bandet har en rätt fånig löparbanesimulering som jag utnyttjade). Braiga bandet upptaget till en början – så det blir lite rastös styrketräning till att börja med innan det blir ledigt.

Fyraminuterstempo visar sig vara lite over the top – redan det tredje intervallet är nära max. Tar en stunds paus, där jag kör genom lite fler styrkeövningar, tröttare men med bättre fokus.

Avslutar med ett 2.5-km intervall i 4:08-tempo, och en del fartlek och nedjogg.

Totalt ca 45 minuter styrka och 55 minuter löpning som inte tog mig 11.7 km framåt. Känner mig helmatt nu efteråt – det blev jobbigare än det var tänkt. Imorron är det dock arbetspåkallad vilodag att ta igen sig på.

Distans &Löpning29 Jan 2006 21:23

Frostig infart till hemmet. Lite fusk - bilden togs faktiskt efter rundan,Vaknade inte direkt sliten, men heller inte på topp efter en middag hos kompisar med åtminstone ett glas vin för mycket. Traditionsenlig pannkaksfrukost och lite slappande och pysslande, men sen kan jag inte skjuta på passet längre för i eftermiddag ska vi på Mamma Mu. Vädret är inte uppmuntrande – runt nollan och en tät och tung dimma som legat hela helgen. Den ger visserligen fin rimfrost på träden om man nu ska hitta något positivt. Jag kör en kilometers uppvärmning upp till Ölmanäs ringväg, och försöker sen trycka upp tempot lite. Det tar emot lite grand, men jag håller 4:42/km i nio km, innan jag är tillbaka vid Näsbokrokvägen igen. En kilometer nedjogg, och så är det klart. Totalt elva kilometer medeltungt på 53 minuter.

Summerar man träningsveckan som gått blir det riktigt bra – 73.9 km plus ett spinningpass och två korta styrkepass. Nästa vecka är det rätt mycket med jobbet, så då åker nog mängden ner lite igen men det gör inte så mycket med en sådan här vecka i ryggen.

Och jodå – Mamma Mu var en given succé. Kråka, kossa och en demolerad rutschkana ingick i handlingen.

Vila27 Jan 2006 14:16

Hmm. Helt oväntat har jag fått en massa frågor till BenenPåRyggen, verkar va nån mysko bloggarpryl man kan drabbas av – ska försöka svara efter bästa förmåga. I svaren finns en del länkar gömda för den som orkar leta. En del är länkar till placemarks i GoogleEarth – har man det installerat ska det bara vara att klicka ett par gånger så ska man flyga till rätt ställe, funkar iaf på min dator :-)

Fyra jobb jag haft: (E väl knappt jag får ihop fyra, men men…)
1. Lite här och var på ett kycklingslakteri
2. Driftstekniker på ett oljeraffinaderi
3. Doktorand på en teknisk högskola (Är det ett jobb, tro? Tja – jag fick ju lön iallafall, i viss mån är det ju ett lärarjobb oxå)
4. Beräkningsfysiker och forskningskonsult på ett institut för tillämpad matte
Fyra platser jag bott på:
1. Valla, Södermanland
2. Guldheden, Göteborg
3. Johanneberg, Göteborg
4. Ölmanäs, Halland
Fyra tv-serier jag gillar att se på:
1. Mythbusters
2. Myror i brallan
3. Svenska dialektmysterier
4. Baywatch (David Hasselhof är såå fin)
Fyra platser jag varit på semester:
1. Bridgetown, Barbados (Kul ställe – förlovade mig där.)
2. Skaftafell, Island (Island är fräckt – åk dit.)
3. Savannah, USA (Svärmors släkt är oxå semester.)
4. Alkavagge, Lapponia (Längtar tillbaka hit.)
Fyra filmer jag kan se om och om igen:
1. Jacobs Ladder (Lysande film)
2. The Cell (Surrealistiskt foto)
3. Alien (Klassisk!)
4. Lost Highway (Lynch bästa)
Fyra websiter jag besöker dagligen:
1. Puls (Vad annars)
2. Dykarna.nu (Annat bra nischforum)
3. GP (Nyheter)
4. Lantmäteriet (Dagligen är väl kanske att ta i, men…)
Fyra favoriträtter:
1. Hemmagjord pasta med pesto
2. Kycklingburritos
3. Helstekt Oxfilé med potatisklyftor
4. Färska fångster från havet
Fyra ställen du hellre skulle befinna dig just nu:
1. Hemma( :-) )
2. I änggårdsbergen(Även om det är snöigt nu)
3. Tybee beach(Mars…)
4. På toaletten (Börjar bli grymt kissnödig, men jag tänkte jag skulle bli klar med det här)
Fyra personer som jag vill svarar på detta:
1. Diabolics
2. G-man
3. Erik
4. Running librarian

Långpass &Löpning27 Jan 2006 11:32

Klockan 04:50 väcks jag av mobilens klickande larmfunktion. Två sekunder tidigare sov undertecknad och Mikro sött tillsammans i Minis säng (efter ett par omflyttningar under natten). Mikro sover fortsatt vidare, medan jag intar något slags halvmänskligt tillstånd. “Bahöööuuu? Vakna? Nu? Springa? Du e inte klok – somna om. ” Den inre konversationen avstannar där. Allt är dock ordnat i förväg. Hustrun är övertygad om att hämta upp bilen vid Lindome station, och får hjälp av farmor och farfar med lämning av barn etc. Löparkit är framplockat och frukostmackor är bredda – det går inte att bara somna om i det här läget.

Klockan 05:54 lämnar jag bilen på Lindome station. Det är -9 grader och dimma i luften, så det är bäst att sätta fart. På med pannlampa och ryggsäck, och sen iväg. Kallt om näsan till en början, men det ger sig snart när värmen kommer upp. Ett par kilometer in mot Spårhaga och jag börjar närma mig Sandsjöbackaleden, inte utan en viss spänning – jag har absolut ingen aning om hur och hur mycket den används vintertid. Blir jag tvungen att spåra hela vägen blir det inte bara jobbigt, det kan bli besvärligt att hitta vissa partier också eftersom det är ganska långt mellan ledmarkeringarna på sina håll. Mellan Högsered och Tråkärr har det varit en del folk i rörelse så det är inte så svårt att hitta. Det är däremot ganska dimmigt till en början, så jag får blända ned pannlampan till LED-läge för att inte bli bländad själv och det gör det lite lurigt att se var jag är. Jag springer fel vid ett stigskilje och får springa tillbaka kanske 200 meter, annars är det inga stora bekymmer. Längre in i skogen lättar dimman, och pannlampan kan åter brinna med sina fulla 10W.

Passet i bilderGenvägen bakom Svarttjärn, som egentligen är ett sydligt stickspår av Torrekullaleden, är helt otrampad – här finns inte ens några översnöade fotspår att hålla sig till. Den här vägen är ändå såpass mycket trevligare än den ordinarie Sandsjöbackaleden som här bitvis går på grusvägar i bebodda delar av Arekärr, så jag biter ihop och pulsar på. Det går dock ganska bra och tempot är inte otroligt mycket lägre än sommartid – man behöver ju inte leta efter rotfria stigavsnitt att sätta ned fötterna på iallafall. Fast de branta uppförsknäpporna är förstås rejält tunga i lössnön. Spängerna är också knepiga, man ser inte riktigt var de börjar och slutar, och bredvid kan man inte riktigt springa heller, för sump-isarna bär inte riktigt. Ett par gånger trampar jag genom – antagligen mest för att sura ner mina strumpor :-) .

Tuppen vid Flaterna sover fortfarande när jag springer förbi i mörkret, eller så bor han nån annanstans så här års. Det är kallt i dalgången och drar lite grand om kinderna. Fryser om näsan. Uppförsbacken förbi den gamla skvaltkvarnen är tuff, men skvallret från bäcken nere under all is och snö funkar bra som inspiration. Stigen mot Oxsjön är trampad nån gång innan det senste snöfallet – det finns några fotspår som är väl översnöade. Ganska mycket harspår, och en sannolik räv (spår) siktas också.

Vid Oxsjön kommer gryningen samtidigt som jag når den väl tilltrampade gångvägen runt sjön. Jag stänger av pannlampan och njuter av ljuset som tilltar för varje minut. En härlig stillhetskänsla här uppe. Dimman ligger tät över den lilla sjön, och snö och rimfrost tynger ned trädens grenar. Man börjar kunna ana naturen även utan pannlampssken. Vid nästa fotopaus stuvar jag undan pannlampan i ryggsäcken. Över åsarna till Sisjön som även den täcks av en aningen lättare dimma.

Hästvägen från Sisjön ner till Åby är vanligen en favorit, men idag är den inget vidare. Söndertrampad, knölig och med mycket kringåkande snö blir det en sladdrig resa nedför mot Fässbergsdalen. Över Pampas – där de har börjat bygga något upptäcker jag – och sen uppför vid Torsgården. Backen är seg idag, vilket kanske inte är konstigt med närmare två mil av snölöpning i benen. Höjden besegras ändå, och snart är jag upp vid Trinde mosse där jag tar det sista fotostoppet. Upptäcker att jag ser ut som farbror Frost själv, så här får bli ett självportträtt också.

Ned i Mölndalsravinen och sen brant uppför till Södermalmsbrinken, och sen är det bara två kilometers ren transport till jobbet på andra sidan Guldheden. Cirka 25,5 km på 3 timmar och 13 minuter vilket inkluderar några rätt långa fotostopp – de har en tendens att bli fler och längre när storkameran är med. Inte för jag hade sprungit så mycket fortare ändå – det blev rätt tungjobbat med snön efter ett tag. J*kligt skönt var det ändå – såna här pass kan man leva på länge. Frukt, stretching och kvalitetschoklad från Valrhona vid ankomst till kontoret. Mumma, det. Pannlampan och ryggsäcken passade bra ihop också – bara att stuva ner lampan i ryggan när den inte behövs längre.

Distans &Löpning26 Jan 2006 14:21

Stigen nedför MöldalsravinenEtt rätt vanligt lunchpass, men snön gör det lite speciellt. Uppe på Södermalmsbrinken är det stora snödrivor och riktigt vinterunderlag. Jag tar mig ner i Möldalsravinen via den branta backen söderut vid Vitmossegatan. Jag följer ravinen söderut ner mot Eklanda. För varje stigskilje blir min stig mindre och mindre trampad. I mitten följer jag spåren av en man (eller kvinna med stora fötter) och en hund,Bäcken i ravinens mitt tittar fram på ett fåtal ställen ingen annan har gått här sedan senaste snöfallet.

Lite upp och ned i backarna vid Eklanda, innan jag viker norrut uppför den andra stora ravinen här nere – Brattåsravinen. Solen värmer gott i ryggen, och här är stigen vältrampad så det är inga större problem att ta sig upp till Axle mosse. Runt mossen är det fint i vintersolen, och ganska mycket folk ute. Mossen ligger stilla och vit. Jag fortsätter till nästa mosse, Finns, där jag viker ner i Botaniska och Rhododendrondalen. En kul detalj är att vägen ned i Rhododendrondalen som troligen är den skönaste att springa på hela rundan – välsandad hårdpackad snö där broddarna biter perfekt – är skyltad med ‘Denna väg sandas ej’. Kul ironi.

Tröskelpassagen nedför MölndalsravinenUt via Sahlgrenska och över Guldheden tillbaka till jobbet. 10,7 km som tog 1 timme och 10 minuter. Det är tydligt att om man ska beräkna tiden på sånt här underlag ska man lägga på åtminstone 15%, förmodligen mer. Skönt pass i vilket fall som helst. Jag har undvikit Mölndalsravinen tidigare pga att det är så oländigt, men i det här väglaget är den en riktigt trevlig upplevelse som kan rekommenderas.

Alternativträning &Styrketräning25 Jan 2006 15:51

Alternativdag idag. Var på Fysiken och körde ett Cykel-Cirkelpass. Eftersom jag var tidig kunde jag cykla lite extra, så det blev 40 minuter spinning till att börja med, sen över till styrkedelen – 30 övningar för hela kroppen på lika många minuter. Man får se till att hålla tempo, vilket jag har haft svårt med tidigare helt enkelt därför att många av övningarna har varit lite ovana.

Idag kändes det bra. Suspekt låtval på spinningdelen med en del väl mossig svensk pop, men man kan ju alltid blunda med örona och bara trampa på. Styrkedelen var desto bättre, fick upp ett bra flyt och kunde ta i ganska bra, tyckte jag.

En kvarts stretching, och sen en snabb dusch och tillbaka till jobbet. Blir nog ett soft snölufsarpass imorron och ett långt hemfrånjobbetgenomskogenpass på fredag, tror jag.

Distans &Löpning24 Jan 2006 14:03

Snö i ÄnggårdsbergenLite seg efter igår, men tyckte ändå det skulle passa bra med ett halvlångt pass i Änggårdsbergen. Jag valde min välmätta och skapligt backiga elvakilometare, som med till- och fråntransport ger en runda på runt 15.8 km. Det visade sig vara förbluffande jobbigt att hålla ens sexminuterstempo, stigarna är välpackade men lite knöliga, och i uppförsbackarna är det trots broddarna svårt att få riktigt bra grepp. Inget att gråta över – dagens pass är förmodligen evkvivalent med ett 17-kilometerspass i 5:30-fart på barmark. Bild från namnlösa kärret mellan Sandås och Brattåsravinen – en favoritpassage jag brukar försöka få med i mina slingor. Det är smalt och slingrigt men lättsprunget, vilket gör att man känner sig ruggigt snabb :-)

15.8 km på 1:35

Next Page »