April 2006


Långpass &Löpning &Tävling29 Apr 2006 21:17

MunkastigenLämnar ett i huvudsak sovande hus klockan sex på morgonen. Ensam bilresa till Laxå, som utgör målet för loppet. Lite gott småsurr med arrangörer och medlöpare. Nummerlappsutdelning. Bilresan upp har gått alldeles för fort och det är en och en halv timme tills bussen avgår mot starten. Vädret är inte lysande, men uthärdligt. Sex grader och ett stilla duggregn, inte alltför tätt. Möjligen ska det upphöra framåt eftermiddagen. Kladvalet blir långbent ochlångärmat med överdragsjacka, och så keps förstås. I ryggan finns förutom vatten och mobil en extra överdragströja samt en del tuggbart energitillskott.

Det tar 40 minuter med buss mellan mål och start, vilket förstås inger viss respekt för distansen. Väl framme får jag stifta bekantskap med en SportIdent-pinne för första gången i mitt liv. För alla icke-orienterare kan jag berätta att det är en liten plastfingertutt som man numera använder för att meddela sin närvaro till orienteringskontroller.

Så är vi iväg. Första kilometern har vi eskort av en cyklist som har till uppgift att hålla ihop fältet en aningtills vi kommer över stora vägen, detta för att förenkla övergången. På andra sidan råder fri fart. Första fem kilometrarna lyckas jag hålla mig i skinnet och farten är lägre än 5:30/km som planerat. Har lite hjälp av terrängen som erbjuder en del stigningar och lite blöt och småteknisk terräng.Grusväg och flyttblock

Sen kommer några snabba kilometrar med mycket inslag av grusväg. Kan inte hålla mig, utan släpper upp farten lite. Tre snabbare kilometrar där jag får sträcka ut steget lite i runt 4:50/km. Första milen passeras ändå på 56 minuter, vilket är godkänd hastighet i det stora hela. Milpasseringen sitter i riktigt fin trollskog, rejäla flyttblock, kärrmarkeroch tjocka mosslager kantar stigen som går genom en underbar barrskog.

Andra milen går snabbare. Vet inte riktigt vad jag pysslar med, men det är lättlöpt och vackert – vid Bosjön passerar jag den första drickakontrollen, suger i mig en bananbit och lite sportdryck och susar sedan vidare. Passerar KG Nyström, som genomför Munkastigen på kryckor -han fick ett försprång på en timme gentemot oss andra, oBroch hoppar på med rätt god fart genom skogen. Han informerar mig om att jag ligger nia, och jag tackar honom genom att lura honom med mig in på en stickled som går genom ett blockfält. Ett par rätt vådliga språng nedför blir det, men både han och jag tar oss ner och kommer tillbaka på huvudleden. 49 minuter tar det mellan 10 och 20-km kontrollerna, vilket förstås är alldeles för snabbt.

Som belöning åker jag rätt ner i det äkt-Carrolska kaninhålet under den tredje milen. Passerar ett par hyggen som är rätt storkuperade och svårsprungna. Mellan varven krymper leden ihop till en stig som försvinner bland ljungris som suger musten ur benen på ett oroväckande effektivt sätt. Negativa tankar och det är runt halva loppet kvar. Jag skulle ju inte öppna för fort, Skog och åsbranthade jag ju besämt. Försöker kontra med en Bounty och lite Dextrosol. Snickers hade nog varit bättre, men den får ligga kvar orörd i skaffningsfickan, Bounty är fluffigare och lättare att tugga.

Landskapet skiftar karaktär igen, nya fina skogsstigar vidtar. Jag tillåter mig att ta ett par fotostopp här, och drygar därmed ut tiden nere i kaninhålet ytterligare efttersom jag förmodligen stelnar till lite under pasuerna.Men samtidigt ger det förstås tillfälle till lite återhämtning. Snart kommer vi fram till Kråksjöåsens naturreservat. I drygt tre kilometer får vi förmånen att springa på en fantastiskt fin grusmorän som är mycket skarpt markerad i landskapet. På båda sidor om stigen sluttar det brant ner i kärrmarker. Grymt. Under en fotopaus här blir jag passerad av en löpare som håller betydligt högre fart än jag mäktar med just nu. Den första medtävlare jag sett på kanske en mil.Tjyvastenarna

Så har vi plötsligt gjort tre mil, min tredje tog 67 minuter i anspråk. Kaninhålet, som sagt. Fast det var bitvis väldigt vackert där nere. Här börjar vi lämna stigarna bakom oss, och underlaget blir mer och mer grusväg. Regnet tilltar i styrka, går från att vara det stilla duggregn som sakta kommer och går till ett mer ihållande strilande. Jag blir upphunnen av bästa tjejen i fältet. Hon glider sakta förbi mig och försvinner framför mig, vi kommenterar båda att det är rätt trögt nu. Milen sitter i benen, och det är bara beslutsamhet som fungerar som drivkraft. Och bananer. Trycker i mig ett par bitar på vätskekontrollen och sköljer ner med både avslagen cola och sprortdryck. Byter ett par ord med killen som serverar, och med den rätt fokuserade fotograf från Edge Magazine som är vid kontrollen. Han knäpper på rätt friskt, kan man säga. Från tremilspassetringen och hit har jag legat lite över sex minuter per kilometer.Kråksjöåsen

Vid 34 skulle jag ju tillåta mig en fartökning var det sagt, så jag försöker skruva på lite. Känns faktiskt rätt bra – antagligen bananernas förtjänst. Härifrån och in är det grusväg och sen några kilometer på ett elljusspår. Kilometertiderna ligger på runt 5:30 igen, ettpar kmså snabbt som 5:10, men det går över. Det blåser en måttlig till frisk motvind, och det känns som om det är konstant uppförsbacke. Kommer ikapp tjejen igen, hon undrar om det är jag som har ökat eller hon som har tappat. Jag skyller på bananerna och springer ifrån henne.

Så kommer jag äntligen in på elljusspåret, just över fyra kilometer kvar nu – bara att bita ihop.Marapassering på just över 4 timmar och 3 minuter, och härifrån är det en svag nedförsbacke hela vägen ner till målet. Trycker på lite extra och håller nedåt 4:30/km sista två kilometrarna inMunk? mot mål. Vid orienteringsklubbens stuga får jag klagomål på att jag inte ser nog trött ut, och det känns ju bra. I mål på 4:12 ochen helt ok tiondeplats, vilket vinner mig ensportdrycksflaska.Alltid går den att använda till något.

Dusch,himmelskt skön bastu, och ett gott mål med pasta och nån röra med valbara grönsaker. Allting smakar förstås gott i det här läget, mengott det är det. Arrangemanget får en hel hög med rosa partyhattar av betygskommittén – mycket gemytligt och trevligt lopp. Snitslarna var godkända, det gick att springa fel om man inte såg upp. men det känns som att det hör till lite grand.Tjusig liten plackett fick man också, som nu pryder prishyllan. Inte omöjligt att det blir ett nytt försök och en ny plackett med munk på till nästa år.

Vila28 Apr 2006 20:17

Lugnet har lagt sig här hemma.Hustrun och kidsen var alla trötta efter en hård vecka. Möjligen har hustrun plockat upp nån bug också -honverkade inte riktigt hundra, men förhoppningsvis blir det bättre med en god natts sömn.

Annars bär det imorron bitti av till Laxå och Munkastigen. 44 km genom Tivedens mörkaste urskog – det ska bli grymt kul. Vädret ser ok ut, regn som ska upphöra följt av uppklarnande. Enligt hemsidan är det 33 tappra anmälda, vilket gör det till det överlägset minsta lopp jag har anmält mig till. Tillika mitt första ultramaraton, om än ett sådant med knapp marginal.

Den största utmaningen blir ändå att ta det lugnt och att *inte* tävla. Detta är det sista långpasset inför Göteborgsvarvet, låt vara en smula långt. Nånstans runt sex minuter per km ska farten ligga på, inte fortare. Så nu går jag runt och tänker positiva tankar om hur fort det *inte* ska gå imorron. Sista milen lämnar vi leden och då ska jag eventuellt unna mig en fartökning om det känns bra.

Fartträning &Löpning27 Apr 2006 11:50

Hade ju planerat att köra lite terrängtrösklar i Änggårdsbergen idag, men så fick jag ett mail från min vän och kollega Kungälvsbon som ville ha sällskap ut på ett lunchpass i krokslättsspåret. Sånt kan man ju inte tacka nej till hur som helst, speciellt som jag vet att han har haft det lite trögt med inspirationen i vår.

Vi gör gemensam sak i uppvärmningsjoggen till spåret, surrar lite om ditten och datten på väg dit. Solen skiner, och vitsipporna är ännu längre framskridna än igår. Förmiddagens och gårdagens jobbrelaterade stressvibbar dissiperar snabbt undan.

Väl framme delar vi på oss. Jag inleder med två snabba varv runt den korta 1.9km-slingan. Farten är goda 4:05/km på första varvet, men lite långsammare på andra rundan ger ett snittempo på 4:14/km. Tar 1:45 i stå/gåvila och lite vatten. Kör ett långt varv – 2.5 km -tanken är att jag ska hålla tröskelfart nånstans, men jag förlorar mig lite i tankar på annat ochkommer runt på drygt 11 minuter (4:28/km).Pustar i enochenhalv minut innan jag tar ett sista frest i den korta slingan, kommer runt 1.9 km på 4:19/km vilket jag ändå är rätt nöjd med.

Återförenas med Kungälv som står och pustar vid målet när jag är klar med min sista runda, gemensam nedjogg om 2 km tillbaka till jobbet. Rätt skönt pass som var bra för humöret.

Alternativträning &Styrketräning26 Apr 2006 21:40

Pffft. Jobbet tornar upp sig – en deadline i mitten på maj som just nu ser omöjlig ut, och innan dess ska man klämma in några pliktskyldiga leenden och kloka synpunkter på andra pågående projekt.Och det hjälper ju inte upp stressnivåerna när däcken ska bytas på bilen, deklarationen ska in och… ja ni vet. Nå, man ska väl inte klaga över att man är sysselsatt, antar jag.

Klämde in lite träning på lunchen iallafall. Cykel-cirkel på fysiken. Det bästa med spinning är och förblir att man kan jobba sig toksvettig på ingen tid alls. Känns bra, på nåt vis. Hann med att göra ett kvantsprång i nåt jobbrelaterat under passet också. Styrkedelen är ok – inte mer. Jag vet att man skulle satsa lite mer tid på styrkan för att få riktigt bra effekt. Två varv, eller kanske tre,på den bana vi kör hade antagligen gjort stor skillnad. På ett kombipass blir det bara ett varv. Men visst – hela kroppen får sitt och jag känner mig ändå rätt tillfreds efter passet.

Imorron tänkte jag ta upp en gammal borttappad träningstråd – TerrängTröskelTrappan. Om jag nu inte har blitt sjuk tills dess – jagkänner nåt skummo i halsen ikväll,men förhoppningsvis är det inget.

Distans &Löpning25 Apr 2006 13:14

VitsippsdalenEn kortarelunchtur i Änggårdsbergen är schemalagd, huvudsyftet är att skaka loss lite bös från fartpasset igår eftermiddag. Och jodå, det känns rätt segt och eländigt uppför teknikparksbacken. Men fåglarna sjunger, och när jag kommer in i Änggårdsbergen har de första vitsipporna tittat fram i Vitsippsdalen. Färdplanen åker ut genom det uppslagna fönster som just fyllts med både vår och porlande bäckar, Vitsipporoch jag springer lite på känn din benen bär mig. Det blir väl ändå inga större avvikelser – en tur ner i Vitsippsdalen, och istället för att springa upp på Bredfjäll efter Axle mosse fortsätter jag ner i Brattåsravinen där det finns mer av vårsol och groende sippor. Följer sedan ridstigarna österut till femstigskorset, och sedan via Eklanda och Västerberget till Södermalm.

Gott att springa nere i de upptorkande ravinerna. Segheten i vaderna och det stela löpsteget poleras succesivt av.De sista resterna rivs brutalt borti tokbacken från Eklanda upp mot Västerberget.Härligt att springa i solsken på den böljande grusvägen mot Södermalm. Fast nå vidare fort går det inte i skogen – 12 km på 1:18.

Fartträning &Löpning24 Apr 2006 19:45

Stannar till på Åby Friidrott på vägen hem från jobbet. Regnet har upphört och molnen har faktiskt spruckit upp lite så jag får lite sol till träningen. Vinden är emellertid kall nog att hålla fingrarna lite lagom frusna under passet.

Värmer upp en dryg kilometer och genomför sedannio stycken tolvhundrameters intervaller av VO2max-karaktär.Typ. Fast vilan kanske borde ha vart längre, jag vet inte. Nio gånger tolvhundra iallafall. Mellan skutten kör jag tvåhundra meters gå- och joggvila, som får ta mellan enånhalv och två minuter.Det ger ett mentalt lättöverskådligt pass om tre gångertre gånger tre varv, vilket jag gillar.

Det är inte riktigt lika segt idag som det har varit, även om det går fortsatt tungt. Farten ligger någonstansi spannet 4:10 – 4:15 per km, vilket är aningen långsamt för att vara ett bra VO2max-tempo. Jag leker ju med tanken att genomföra en halvmara i den farten om knappt tre veckor, och då borde intervallerna flyta på aningen fortare tycker jag nog. Jaja, man får se hur det utvecklar sig.

Andra halvan av passethar jag sällskap av ett gäng fotbollstjejer på innerplan, möjligen är där också några som ska träna friidrott av något slag, är inte helt säker. Snart nog är jag klar och packar mig därifrån. Totalen på passet blir 75 minuter och runt 14.5 km.

Löpning &Tävling22 Apr 2006 13:57

Kalasfint väder, jag är tidig till nummerlappsutdelningen och tar en promenad längs början av banan. Fint vid ån och Aspen ligger spegelblank. Stöter ihop med Lerumslöparen, som står och försöker vända på en vägvisarskylt – förmodligen vill han förvirra sina konkurrenter.

Det kan bli ett fint lopp det här. Men UJ vad segt det känns att värma upp. Vaderna är ömma och eländiga och steget är plågat. Lite träningsvärksliknande symptom i bakre lårmusklerna också. Efter 1500 meters lätt jogg känns det aningen bättre. Surrar lite med ett gäng pulsare vid starten. Får klämma lite på Sinus Forerunner 305 – coooool pryl, want want want – och får förvara överdragsjacka och keps i Lerums ryggsäck. Hyggligt.

Plötsligt går starten, och alla tveksamheter flyger sin kos. Nu är det bara att stå på. Fast det är lite segt – första kilometrarna är rätt plana, men jag noterar 3:57 på första kilometern. M-G passerar mig och morsar glatt. Andra kilometern klockas för 4:09. Borrar in blicken i ryggen på M-G som ligger en 50 meter framför mig. Han märker att han blir tyngre och slår av lite på tempot. Taskigt, jag vet – men vad gör man inte för lite draghjälp när det är trögt. Tredje kilometern noteras för 3:52. Delar Lerums analys – antingen den här eller tvåan sitter åt skogen fel.

Över ån och förbi järvägsspår och grejer. Fjärde kilometern på 4:15. Nu börjar den berömda uppförsbacken. Segt uppför. Inget riktigt klipp i motlutssteget idag. I en kilometer rullar backen envist på i etapper. Förbi motorvägen och upp mot Stamsjön. Femte kilometern på 4:48, men då är det också motlut i stort sett hela vägen. Halva distansen passeras därmed på 21:02.

Grusväg här uppe, förbi gårdar och hästhagar. Rätt fint, men litejobbigt grovt grus att springa på. Kilometern på 4:17. Bestämmer mig för att gå ikapp M-G, och är ikapp efter drygt 500 meter. Vi växlar ett par ord, och han hetsar mig att komma under 41. Känner mig lite skeptisk men lovar mig själv att försöka. Det behöver dock gå undan bra mot slutet då. Brant nedför och jag låter benen rinna undan. Sjunde Kilometern på 4:03. Nä, några 41 kommer jag inte att nå, perset kan dock gå att pressa med maximalt tryck mot slutet.

Passerar hemma hos min gamle doktorandvän Volvo-Håkan, som upptäcker mig och hejar en massa. Kul. Åttonde kilometern passeras, kilometertid 4:01. Det där riktigt 100%-ig flytet infinner sig inte, trots medlut kommer jag inte under fyra minuter per km. Nionde kilometern på 4:20, och sen är det bara en brant gångbana nedför under motorvägen. Lite otäckt att trycka på härinne – man ser inte det ojämna underlaget så bra i mörkret, men plötsligt är jag ute igen och det är bara upploppet kvar. Jobbar för att komma ikapp de två närmast framförvarande, men de har en egen spurtuppgörelse verkar det, och jag kommer inte så nära. Sista kilometern på svaga 4:15, och sluttid på 41:58 eller så.

Inte helt nöjd med resultatet, men genomförandet kan jag inte klaga på. Jämna kilomtertider hela vägen med undantag för de två sista, som borde ha varit snabbare. Skönt snabbdistans pass iallafall. Tar en bulle, en banan och lite saft och joggar sen ner ett par kilometer – ner till Aspen och tillbaka, vilket får räcka för idag. Trevligt och bra arr va det, kul att se så många puls-människor oxå.

Edit: Sluttiden blev officiellt 41:52,vilket trots allt inte är så dumt för att vara jag. Placerade mig som nummer 30 av 215 startande herrar. :-)

Next Page »