May 2006


Distans &Löpning31 May 2006 22:16

Letar vägar just nu, och kommer inte riktigt fram. Träningen står och stampar och annat går i baklås. Frustration. Lämnar jobbet vid fyratiden med spänningshuvudvärk och en snuva som går mig på nerverna vid det här laget, just tillräckligt för att vara irriterande men inte tillräckligt för att kvalificera mig som sjuk enligt någon som helst måttstock. Gör mitt bästa för att ignorera båda problemen, tänker att det går att springa bort. Värmer upp med 2.3 km finjogg ner till Lisebergs station, det tar tolv minuter.

CykelbanaSnabbspolning till Kungsbacka station. Föröker hitta ny inspiration och nya löpvägar, har en naiv idé om att det ska gå att ta sig kustvägen från Hanhals och söderöver. Ut ur Kungsbacka kommer man på lite enahanda men rätt bra vägar – cykelochgångbana separerad från biltrafik. Blir förbiåkt av föräldrarna som vänligt undrar om de ska ta min ryggsäck. Tackar för erbjudandet men konstaterar att det jag har i den – vatten, överdragsjacka och lite nödproviant i form av en snickers -kan jag behöva senare.

Just innan jag viker av gamla E6 mot Hanhals får jag springa över den gamla stenbron över Rolfsån. Den är mycket vacker, vattnet rinner med friska strömvirvlar genom valvbågarna. Stenbron över RolfsånSåna broar byggs inte längre.

Förbi den gamla Hanhals kyrka, den ska vara från tolvhundratalet, och sen under motorvägen på en gammal asfalterad byväg. Det här området ligger lite insomnat och glömt mellan motorvägen och Kungsbackafjorden och när motorvägsbruset har tystnat bakom mig är det idylliskt. Fågellivet i den grunda fjorden och på de skyddade strandängarna är rikt, ett stort antal sjöfåglar häckar och finner föda här. Vanliga knölsvanar guppar det mängder av i viken. Tanken är att jag ska följa Kungsbackafjordens naturreservat längs kustlinjen ner mot Tjolöholm, jag krånglar mig över en stengärdesgård och kommer in bland en utspridd skock betande får. Jag tvekar lite – det ser verkligen oländigt ut, men fårenhar trampat upp en fin liten stig ganska nära stängset. Vilket är tur, för det växer barocka mängder brännässlor här.

Just som det börjar se bra ut kommer jag fram till fågelskyddsområdet. Området får inte beträdas mellan 1/5 och 30/6. Jag visste visserligen att det fanns här någonstans, meninte att området var såpass stort. Skräp. Fast bra för fåglarna förstås.Fågelskyddsområde!Alternativen är att söka sig ut till dikeskanten mellan reservatet och de odlade fälten just innanför, eller att vända tillbaka till vägen. Med tanke på vegetationen är valet inte svårt, men trist att göra. Ett par minuter senare trampar jag asfalt igen.

Byvägen fortsätter i vindlande svängar söderut, den viker in mot Kungsbacka igen och jag passerar under motorvägen igen, fågelvägen inte långt från den plats där jag passerade under för ett tag sedan. Efter en stund närmar jag mig Fjärås station. Negativa tankar samlas. Huvudvärken har tilltagit igen den senaste kvarten, och det är rätt trist att springajust nu. Vägen från Fjärås hem är antingen mycket längre eller rejält oinspirerande.I vanliga fall hade jag kunnat tänka mig att bita ihop och ta en omväg, men nu är det allmänt tråkigt och dessutomhar jag lovat att vara hemma till nattning. Det ser mörkt ut.

Därför tar jag tillfället när jag stöter på min gode vän Öisarenutanför Shelltappen i Fjärås. Han är på väg hemåt från jobbet och undrar om hankan ge mig lift. Det passar mig bra och jag åker istället bil de sista 15 kilometrarna.

Efter passet mår jag allmänt eländigt, jag borde antagligen ha ställt in hela klabbet isälletför att genomföra en halvmesyr i snigeltempo. Totalt skrapade jag ihop 14.3 km på en timme och tjugosju minuter. Det inbegriper uppvärmningen.

Distans &Löpning30 May 2006 19:17

RacervagnTränare

Heldag med strategiplanering på Säröhus på jobbagendan idag. Rätt ok, men det blir inte direkt nåt utrymme för lunchlöpning. Å andra sidan finns istället lite extra plats runt lämningstid hos dagmamman. Så det blir racervagnstransport för kidsen de 2.6 kilometrarna till morgonavlämningen. Nu ärdet inte nån specialanpassad springvagn vi har, men en hyggligt mjukkörd gammal tvillingkärra som vi ärft efter mamma. Ivrigt påhejad av två töser sätter vi av. Duckandes för hajar ochväjandes för krokodiler pressar vi oss fram på vägen i högsta fart. Det är rätt tungt i uppförsluten, det känns lite som backträning++eller så. Sällan har man två så entusiastiska tränare med sig på passet heller, så det är svårt att hålla igen för mycket.Ansträngningen är ändå rätt avgränsad i tid, efter 15 minuter med bitvis rätt bra puls är vi framme.

Skyttevikens strandEfter avlämningtar jag en lov – ensam och utan barnvagn – ned mot Åsa innan jag viker in mot Skytteviken. Det stilla och soliga vädret inbjuder till en morgontur längs stränderna, så jag följer vattenlinjen tillbaka hemöver. Steget känns lätt nu när belastningen har minskat, farten är runt 5:30 – snabbare i början där det är asfalt mensenare kommer det att gålite långsammare. StenuddenFrån Skytteviken bär det förbi Hästholmen och Bråtaviken, sen den ganska risiga och klapperstenbemängda stigen utanför Stenudden och så in på naturreservatet vid Stenuddens småbåtshamn.Bland sten och gräs blommar trift, kål, glim och andra växter som har strand som förnamn. Göken kokoar hemtrevligt och Strandtrift på krokensmåfåglar sjunger i enbuskarna. Vattnet är tämligen stilla även här ute.

Jag följer den yttre leden till bronsåldersrösena, där jag viker av inåt och följer stigen på åsen tills jag är hemma.Den barvagnslösa delen av passet varar i 35sköna men korta minuter och tar mig 6.3 km. Det får räcka för idag, även om jag vet att resterande delen av dagen kommer att bestå av en massa stillasittande och kaffe med alldeles förmycketfikabröd.

Distans &Löpning28 May 2006 20:12

Uppe klockan sex, förträningsfrukosten är ett äpple och lite vatten. Ut i morgonsolen, Brunnsviken ligger blank nere vid Stallmästaregården. Lila syréner på väg ut i blom i strandkanten. Några gräsänder strax intill har inte vaknat ännu – huvudena är fortfarande tryggt instoppade mot nacken. Vilken morgon! Följer strandkanten runtHagasidan, virrar bort mig vid Frösundavik – hur nu det går till att misslyckas med att följa vattenlinjen runt en sjö – plötsligt har jagiallafall tappat tråden totalt,och befinner mig närmare en större väg. Till höger löper en stig brant uppåt uppför en kulle, kanske 20 höjdmeter på 200 meter. Väl uppe belönas man med en härlig utsikt över Brunnsvikens stilla vatten och de gröna omgivningarnarunt de nordliga utposterna av stan.

Brant nedför på andra sidan, och såärjag tillbaka på spåret igen. Naturmässigt finns mycket lite att klaga på,till och med det normalt sett lite trista hörnet runt Järva krog lyses upp av två Näktergalar som kraftfult drillar ikapp. Lite längre fram har småfiskar kalas på mygg och annat småknytt som samlas i vattnet i den här hörnan. Det småvakar friskt. Steget känns lätt, men jag håller igen och ser till att tempot stannar runt 5:30/km. Känns bra så, det finns fortfarande små fölkylningstendenser i kroppen.

Tillbaka på Brunnsvikens östsida, krånglar mig genom Freskati och Kräftriket innan jag bryter mig loss från de natursköna omgivningarna och styr in mot Vasastan igen. Totalt blir det 14.4 km på 1 timme och 24 minuter. Uppe hos mormor och morfar väntar kaffe med nygräddade våfflor. Har haft sämre morgnar. Resten av dagen ägnas mestadels åt biltransport hem till Kroken. Inget uppseendeväckande intrfäffar, förutom möjligen att jag har glömt mors dag. Fast tyvärr är väl inte det så uppseendeväckande det heller…

Distans &Löpning27 May 2006 20:39

Puh. Avklarat en lååång dag med långpromenad till Vasamuseet, Högvakten, Rosendals trädgårdscafé och annat allmänturistande i huvudstaden. Mini tyckteskeletten på Vasamuséet var rätt spännande, även om glassen efteråt vid Djurgårdsbron verkade jämförbar på upplevelsebarometern.

Annars började dagen med en lätt åter-från-de-förkylda-jogg runt Brunnsviken. HagagrönskaLagom varmt, om än långbent med tanke på förkylningen, och en härlig morgonsol som silade ner genom Hagaträdens ljusgröna lövverk. Tanken var att jag skulle avvika från Hälsans stig vid Ålkistan för att ta mig via Stora skuggan och Stadion tillbaka till utgångspunkten i Vasastan. Nu blev det inte så, eftersom jag förivrade mig och vek av för tidigt, och snurrade runt lite oplaerat vid Tivoli. Fick hjälp med riktningarna av en snäll dam med hund som tyckte det vore rysligt onödigt om jag skulle springa för långt.

Nu hjälpte ju det bara delvis, för jag lyckades görafel iallafall vid Ålkistan, passagen är lite underlig när man följer hälsans stig, ty man springer först under Roslagsvägen på ena sidan om vattnet, sen upp på vägen över bron till andra sidan vattnet, och sen tillbaka under Roslagsvägen på andra sidan, åter längs vattnet. Nu skulle jag vika av efter bron, vilket jag misslyckades med. Istället blev det en massa klättrande i skogen mellan järvägen som också går där, och Bergianska trädgården, som jag till varje pris ville slippa springa in i. Till slut lyckades jag ändå trassla mig över nämnda järnväg och ta mig till Universitetsområdet, där jag efter en del ytterligare irrande hittade till Fiskartorpsvägen, som ledde mig söderut till Stadion.

Alltsomallt blev det 17 kilometer, vilket tog 98 minuter av morgonen i anspråk. Får vara nöjd med det, med tanke på hälsoläget och den bristfälliga orienteringen.Bild från Haga.

Vila26 May 2006 19:49

Över flygarhelgen befinner vi oss i Stockholm. Kidsen älskar verkligen att rumstera om med kusinen här, och med moster, mormor och morfar. Enda problemet är att de är uppsnurrade som såna där fjädrar man kunde plocka ut ur gamla urverk när man ska försöka få dem i säng. Man kunde plocka ut dem, urverken, men det var omöjligt att få tillbaka dem. Pjoingngng sa det.Idag vilar dock huvudansvaret för den verksamheten på hustrun.

Nån träning har det ännu inte blivit, förvisad som jag är till en exil i snuvlandet. Det verkar emellertid som om det börjar ge sig nu och imorgon hoppas jag på att kunna återuppta ett försiktigt lufsande kringde norra grönområdena. Efter närmare en vecka utan påsnörda springskor börjar abstinensenta sig närmast barocka uttryck. Har köpt en bok över sveriges vandringsleder, och sitter och hittar ständigt nya uppslag till trevliga löpsemestrar. Till de gamla idéerna om tvärs över Sverige från Göteborg till Stockholm och från Västervik hem till Kroken på diverse sammanlänkade leder kan nu läggas ett par nyaupplägg, möjligen aningen mer realistiska i det kortare perspektivet (Göteborg till Stockholm på led är närmare 80 mil, och det kräver nog enmetamorfos till en mera riktig ultralöpare innan jag ger mig i kast med. Samma får nog gälla för mera modesta men ändå uppemot 40 mil som exempel två utgör).

En mer rimlig löpning kust till kust kunde vara att följa just kust till kustleden i norra Skåne. Från Sölvesborg till Båstad är det sådär en 24-25 mil led att trampa. Tränad för uppgiften borde det vara möjligt att klara det på tre dagar och fortfarande njuta av upplevelsen. Fast åtta mil om dan är rätt långt, kanhända det borde ta lite längre tid. En alternativ minisemester av samma magnitud kunde vara att ta Hallandsleden från just Båstad norrut och avsluta hemma. Och Ås till åsledens 14 mili Skånes glömda vildmarker verkar ju jättemysig. Det finns ju hur mycket som helst att upptäcka!

På det här sättet förtränger jag saknaden av träning för stunden och använder energin till att istället bygga framtida luftslott. Uppbyggligt vet jag inte, men rätt kul.

Vila24 May 2006 14:49

Fortfarande snuvig, även om det går åt rätt håll. Halsen är också knepig, så träningsnystart kan nog tidigast komma ifråga på fredag. Ikväll bär det av österut, till huvudstaden, Alfons Åberg och Junibacken. Får se vad mer som kan tänkas hinnas med.

Annars har jag hunnit med en snabbtur till tyskland i början på veckan. Kaiserslatuern var sig rätt likt om än lite uppstädat inför VM. Försökte med viss begränsad framgång döda av förkylningen med Flamkuchen och Schwartzbier. Det blev ävenen blixtvisit i Bernkastel-Kues – pittoresk turiststad vid Mosel och helt nära Ryanflygplatsen Frankfurt-Hahn. Det fanns minst ett grymt skönt pass över en gångväg till en grannby tjugo kilometer uppströms (fast fem kilometer fotvägen) som jag missade på grund av snuva.

Nå, man ska inte gråta över spillda pass, har jag hört.

Vila21 May 2006 8:18

Strykningar:

1. Grobert – Halsinfektion.
2. Hustrun – d:o
3. Mini – d:o
4: Mikro – d:o

Next Page »