August 2006


Distans &Löpning30 Aug 2006 14:04

RuinerVissa dagar vill man bara elda upp dojjorna och gömma sig i en mörk garderob. Som idag. Uppsprickande molntäcke och svalt och skönt ute – som gjort för en god lunchtur. Byter om och ger mig ut. Snörvlar ännu en del, men tänker att det kanske ger sig efter hand. Idén är att köra tre varv på 4.2-kilometaren i Änggårdsbergen, kallad lidingöloppsemulatorn, i progressivt tempo.

Första varvet går som det ska, snuvan håller sig i schack och det känns rätt ok.Att det tar 24:26 att fullborda varvet stör mig inte, eftersom jag inte gjort någon ansats att höja tempot. På andra varvet försöker jag öka lite. Det går inte alls. Höger höftböjare protesterar å det bestämdaste – en liten känsla som smugit sig på unde första varvet övergår i en direkt hämmande träningsvärksliknande smärta.Farten kommer överhuvudtaget inte upp något nämnvärt – andra varvet går på 23:55, dvs 5:40/km, vilket inte imponerar. Alls.

Försöker ändå höja lite till, men löpsteget är klart avkortat av den problematiska höftböjaren, jag inser att det här fungerar inte utan avbryter farthöjningen nånstans vid Bredfjäll. Passet avslutas på tomgång till 17.5 km på 1 timme 47 minuter. Försöker stretcha det ömma området efter bästa förmåga samtidigt som jag grubblar över anledningen till detta plötsliga och ovälkomna problem. Kanhända gjorde jag något i måndags – någon dolsk sträckning eller liknande. Jag kände av samma muskel en aning igår, men eftersom jag inte gjorde någon ansats till högre fart tänkte jag inte närmare på det. Känslan fanns där, men jag tänkte att det nog skulle försvinna med en mer grundlig genomvärmning av kroppen. Icke. Nu utgår träningen imorgon till förmån för helvila. Fredagens tidiga långpass är också det hotat, får känna efter på väg till bussen tänker jag.

Änggårdsbergens gångstigar ligger i ruiner, och just nu känns det som en fullgod allegori över mitt Lidingöloppsupplägg. Bitter? Jag?

Distans &Löpning29 Aug 2006 14:33

Otålig, snorig och småirriterad över att skiten aldrig ger med sig ger jag mig ut på ännu ett lunchpass. Kör en bit längre idag; runt mossarna nedför Brattåsoch tillbaka via Trinde mosse och Mölndalsravinen. Det ärovanligt många löpare ute tycker jag, ser två ryggar framför mig vid ingången vid Sahlgrenskaoch möter inte mindre än två andra. Fint, löpvänligt väder med lagom temperatur kan möjligen hjälpa till att lyfta statistiken. Självtrotsar jag vädret med långbent och långärmat – dessutom i svart – för att skydda min bräckliga lekamen mot följdinfektioner.

Inte känns det vidare piggt idag heller, och såväl kvalitetspass som tilltänkt dykning under morgondagen får se sig hotat av hälsoskäl. Trött på detta nu.Håller ändå ett jämnt och lugnt tempo -tolv kilometer på sjuttien minuterär väl inget världsrekord, men det får duga idag.

Distans &Löpning28 Aug 2006 11:56

Påbörjade friskförklarandet av mig själv idag. Fortfarande lite snörvlig, men nu är det mer det där sega sista kvar och det kan man ju inte gå dag ut och dag in och vänta på.

Tog därför en tur upp i Änggårdsbergen före lunch i akt och mening att driva ut onda andar samt skaka igång kroppen. Det blev 9.1 km som avverkades på 52 minuter – i ett ganska lugnt och konstant tempo. Inga konstigheter med kroppen kunde iakttas. Det var väl inget jättesprittande i benen efter högre farter, men heller inga allergiska reaktioner. Kunde däremot konstatera att den senaste tidens regnande hade rivit upp stora bäckfåror i många av de större gångstråken. Vädret idag var mer inbujdande småsoligt, blev nästan lite vårkänslor bland alla vattenpölar och porlande bäckar.

Imorron blir det aningen längre i liknande tempo -den kollegiala tisdagslunchjoggen, ju – och på onsdag blir det förhoppningsvis nya tag med lite mer kvalitetsorienterad träning.

Vila23 Aug 2006 8:11

TräningsstatusJaha. Så hade man höstens första förkylning på halsen. Bäddat ner mig i sängen – nästan iallfall – och försöker mig på en snabbåterhämtning. Hade egentligen bokat en guidning av Änggårdsbergen för en löpande kollega från medelpad i går kväll, men han fastnade i jobbärddenden på Svenska mässan och jag blev som sagt sjuk, så därav blev intet.

Möjligen kan man hävda att det var de närmast dåraktigt envist genomförda backintervallerna i måndags som var den utlösande faktorn. Själv hävdar jag med samma dåraktiga envishet att det inte var det.

Hursomhelst så är planen nu att bli frisk så snart som möjligt (surprise).

Distans &Fartträning &Löpning21 Aug 2006 15:20

Ger mig av på ett lätt försenat lunchpass i akt och mening att samla höjdmeter i Änggårdsbergen. En antydan till lätt duggregn i luften. Känner mig lite halvseg efter nåt glas vin extra till söndagmiddagen och en rätt bastant avec till det efterföljande kaffet. Botgöringen ska bestå i ett dussin iterationer uppför bredfjällsbacken är det tänkt.

Känner mig ändå ganska rask på uppjoggen, och de fyra första uppförsfresten går på i snitt 2:06, vilket är helt ok. Nedför försöker jag hålla ungefär samma fart, vilket förstås ger väsentligt lägre ansträngning. Efter fyra upprepningar tar jag 30 sekunders gåvila nedför som ett litet drickabreak. Planen är att göra detsamma efter den åttonde upprepningen.

Men under den sjätte upprepningen blir regndropparna först avsevärt tyngre, sedan avsevärt fler. Himlens portar öppnas brukar man säga – och den här gången känns det riktigt träffande. Vändpunkten nere vid Finns mosse förvandlas till Mekongdeltat, och vägen upp på Bredfjäll blir till Gula floden. Eller är det Yangtse? Mjölksyregerillan lurar bakom varje flodkrök. Lasse Åbergs svengelska klingar i bakhuvudet “Hold it – it’s a trap. Kaboom. Too bad, he was a good man”.

Kortvilan efter upprepning åtta spolas bokstavligen bort med det gulbruna regnvattnet som strömmar runt skorna. Istället får jag öka tempot lite på nedförslöporna för att inte kylas ned för mycket. Den andra kvartetten upprepningar ligger på i snitt 2:04, vilket med tanke på omständigheterna får betraktas som en bra fortsättning.

Funderar på om jag borde vika ner mig när hagelkorn börjar smattra mot mina bara armar. Åskmuller. Först lite avlägset, och sedan närmare. En blixt som troligen går ner i de västligare delarna av Änggårdsbergen, eller möjligen i Högsbo. Kändes rätt nära iallafall. Konstaterar att så länge man springer borde risken för en sekundärträff vara minimal, eftersom man aldrig har mer än en fot i marken.

Skvalar vidare och avverkar den sista kvartetten uppförsbackar på i snitt 2:08. Stigen uppför blir märkbart sämre under passet – regnet holkar ut en djup bäckfåra i grusunderlaget och tvingar till lite omvägar. Ändå är det nog trötthet snarare än vädret som orsakar tidstappet.

På toppen möter jag en man med hund, han (mannen alltså) varnar mig för en älg längre nedströms. Själv är jag mer orolig för att överraska en alligator i nån vattenpöl. Ser dock varken eller, utan lufsar raskt hemåt över Södermalm utan några anmärkningsvärda äventyr. Regnet avtar och återgår till ett stilla duggregn, så när jag är tillbaka på kontoret kan jag till och med läsa av klockan. 15.8 km får jag ihop, och det har tagit mig en timme och 23 minuter. Klart nöjd – och väder är ju nästan alltid roligt.

Långpass &Löpning20 Aug 2006 9:17

Morgondimma vid ÖsterbynUppe lite före fem. Knappt femton grader ute och det börjar gry bakom morgondimmorna. Macka, banan och ett glas apelisinjos. Huset är tyst. På med grejorna och kommer iväg runt halv sex. Kör den klassiska Dotetorpsrundan, utan moderna omdragningar och strandstigsexperiment.

Hundra meters promenad för att vakna lite till innan passet börjar med en mycket långsam jogg. Under de första fem kilometrarna drar jag långsamt och succesivt upp tempot mot 5:20-5:30/km. Skebokvarnsvägen 209 i öronen. Dimman hänger i stråk över fälten, och på Österbyrakan har jag en majestätisk soluppgång i ögonen. Serdagens andra rådjur vid nya järnvägsbron bort mot Ölmevalla kyrka. Dimman krullar ihop sig till fantasieggande former och löser sakta upp sig.

Efter en mil är jag i backarna upp mot ridhuset bakom Dotetorp. Jag börjar långsamt öka tempot.Under den följande milen drar jag gradvis upp tempot tillen liten bit snabbare änfem minuter per kilometer. När jag springer förbi Landa kyrka och är på hemväg får jag nästan hålla emot för att inte springa på för mycket. Över Stockalidsvägen är det lite kuperat, så där löser det sig själv. Fortsatt känner jag mig ändå mycket pigg. Låter mig inspireras av Rammsteins senaste alster Rosenrot.

Vid foten av Stockalidsbacken har jag sprungit20 km ochjag påbörjar en merriktig tempoökning. Först 2.5 km i 4:30-tempo. Hyggligt snabbt, men det finns en växel kvar.Passerar Åsa och ökar tempot till 4:12/kmundernästa 2.5 km på ringvägen. Har lite svårt att hitta en skön rytm, menhar inte egentligen svårt att hålla uppe farten.

Efter 25 kilometer känner jag mig nöjd, och släpper pressen men håller farten uppe några hundra meter till. Skruvar gradvis ner tempot, fiskar upp svärfars morgontidning vid brevlågan och småjoggar den sista biten hem. Tio i åtta är passetslut – 26.7 km på två timmar och 19 minuter. Lite summarisk stretching, en skön dusch och en rejäl pannkaksfrukost väntar.

Distans &Fartträning &Löpning18 Aug 2006 13:15

Ny dag – nytt lunchpass i Änggårdsbergen. Idag gäller det tre varv i Lidingöloppsemulatorn. Varvet börjar vid Europaarboretet och går förbi Finns mosse, Axle mosse och Torbjörns mossar på stora stigar och gångväger. Varvet mäter 4.22 km och kuperingen är bara aningen kraftigare än Lidingöloppet och rundan innehåller samma mix av rätt plana grusvägar och småknixiga backar upp och ned. Som gjort för en snabbdistans i tävlingsfart.

Varvning vid arboretets europadelLugn uppjogg de två och en halv kilometrarna till arboretet. Soligt och skönt idag – den värsta värmen har ersatts av behagliga sensommartemperaturer kring tjugostrecket.

Första varvet har jag tänkt att hålla sådär lagom snabbt – kanske runt 4:45 eller så, för att sedan brassa på med 4:30/km de två sista varven. Lite ivrigt i början, och det känns ju så lätt och fint. Säkert blir det lite extra fart med löpinspirerande gamla PeaceLoveandPitbulls-albumet Red Sonic Underwear som skramlar i lurarna idag – första varvet går på 19:35, vilket översätts till 4:38/km.

Får hålla igen lite i början av andra varvet, men ner till Axle mosse är det lättlöpt och fint, så tempot ligger ändå kring 4:15/km. Sedan kommer ett parti med rätt knepiga backar, ganska branta motlut och likaså branta medlut med några svängar i. Svårt att hålla tempo – men det är ju därför jag tränar just här. Sen planar det ut i hyfsat neutral och rätt trevlig stiglöpning en kort bit innan man vänder tillbaka norrut och en lite längre och segare stigning upp på Bredfjäll tar vid. Andra varvet går på 19:01, vilket blir 4:30/km ganske exakt.

Ska försöka öka en liten aning på sista varvet – så nu är det öppna spjäll. I nedförsbackarna går det undan värre, och i motknäpporna är det bara att bita ihop. Den kuperade tredje fjärdedelen av varvet går tungt – jag laddade nog på lite väl bra på slätlöpningen och tappar tillbaka mycket tid här. Tunga ben. Upp på Bredfjäll och så ner och en liten knäppa över mot Torbjörnsmossarna. Sen är det bara att stå på de sista 700 metrarna. Klockan stannar på 18:54, vilket ger 4:29/km. Inte mycket till ökning kanske, men det blev ju iallafall inte långsammare.

Lätt och försiktig jogg tillbaka till kontoret konkluderar det här ganska tunga passet till 17.5 km på en timme och 32 minuter.

Next Page »