November 2006


Distans &Löpning30 Nov 2006 21:03

Hektisk dag på jobbet, nån slags halvtidsrapportering i ett långt projekt, och det är mycket färgglada bilder som ska på plats med millimeterpresicion. Stjäl ändå åt mig tid för ett lunchpass i Safjället. Kvasisymptomen från igår känns bättre. Uppvärmning två kilometer, sen några varv i korta spåret. Lägger mig i femminutersfart, vilket känns som en lagom början. Andra halvan av varv tre kommer en smärta i höger ljumske krypande, sen det där lokaliserade ryggontet. Sänker tempot och fisjoggar ett varv för att se om det släpper. Gör det inte så jag joggar vidare tillbaka till kontoret.

11.5 km på en timme sex minuter. Notabelt att det är andra passet på kort tid som fått avbrytas av ungefär samma anledning. Lokaliserad stelhet i en liten ryggmuskel precis till höger om svanken, ofta kopplat till en mer utbredd smärta i ljumskpartiet. Antar utan att veta att det är i ryggen det egentliga problemet sitter….

Pff.. antar att jag borde släpa mig vrakliga lekamen tilll en kiropraktor eller nåt. Blä, har varken tid eller pengar undanstoppat för sånt just nu, jul å grejer. Å andra sidan kanske jag inte har råd att låta bli heller. I skrivande stund, framför datorn hemma i ett tyst och avsomnat hus, är kvasisymptomen i halsen tillbaka, men ryggömmandet har lättat och jag tänker att jag ska träna lugnt några dagar och ge mig själv chansen att jobba mer med styrkeövningar. Blir det värre tar jag och checkar in min kropp till sakkunskapen.

Distans &Löpning29 Nov 2006 16:18

Igår fick jag åka hem och plocka upp Mikro hos dagmamman. Hon har en tendens att bunkra upp snor och annat gegg i magen när hon är förkyld, vilket förr eller senare leder till katapultiska rekyler. Och hemgång. Mini åkte också med av bara farten, så det blev till att grädda pannkakor istället för att jogga till lunchen. Vilket möjligen var korrekt i vilket fall som helst. Kände mig – och känner mig fortfarande – inte helt hundra. Något skit i halsen som kittlar ochlever rövare, och ensvagt buzzig känsla i skallen.

Fast idag är jag tillbaka på jobbet, och på en direkt fråga från Kungälv känner jag mig inte sjuk nog att tacka nej, så vi drar ut på en kortare lunchtur i Guldhedsområdet. Electro hakar på också, så vi blir tre glada gamänger på den höstfuktiga asfalten.

Summarisk uppvärmning och så tar vi två varv på 3.2-slingan runt Guldheden. Första varvet i lugnt tempo – 17 minuter eller 5:20/km. Andra varvet tycker jag att de ska få ta i lite mer och höjer till 4:40/km. I backen uppför Dr Allards stiger pulsen en del bak i kön, och i ärlighetens namn på mig också. Skönt att få skaka loss lite grand.

Lätt nedjogg, och hela passet blir 7.4 km på 38 minuter. Känner mig varken friskare eller sjukare efteråt. Irriterande med såna här kvasitillstånd…

Distans &Fartträning &Löpning27 Nov 2006 16:01

Det visar sig att G-man ska köra fartpass på Åby friidrott på lunchen idag, och eftersom jag inte har nån fastlagd plan för dagen mer än att jag vill ha upp pulsen lite, så verkar det vara en kul idé att hänga på. Tar mig en uppvärmningsjogg om 5.5 km nedför Toltorpsdalen och bort till Åby. Tar det lite lugnt i början, men höjer succesivt tempot till fem minuter per km. Det går lätt nedför den långa medlöpan.

Plöppar in på station strax innan G-man, och kör ett par tre varvs bonusuppvärmning för att besiktiga den rätt blöta banan. Konstaterar att det nog ska gå att springa på den, fast det är ju inte nåt torrt kalasfäste. G-mantänker inleda med ett 5000-metersblock ifyraminuterstempo, jagtestar att hänga på för att se om jag inte kan fixa fem km på 20 minuter. Jag klarar av att se G-mans avspända löpsteg i knappa två kilometer innan jag börjar sacka. Resterande tre kilometrar går i 4:30-tempo ungefär -klockan stannar på 22:50.

Jag är lite störd över att det känns så segt, tar ett varv med lättare joggtempo för attsedan köra ett snabbt varv i 3:50-fart. Känns lite bättre, månne det är pannbenet det är fel på. Tackar för mig och börjar joggen tillbaka upp till jobbet igen. Ligger på sexminuterstempo uppför backarna, och kan logga 18.5 kilometer på en timme och femtion minuter. Fast den tiden inkluderar en del kringsnack.

Från Ölmanäs till Apelviken: Ett LöparLexikon26 Nov 2006 16:03

Åby. Geografiskt är Åby beläget väster om Mölndal, men är väl idag att betrakta som invuxet i huvudorten. Som löpare tänker man kanske inte framförallt på travbanan, även om en del av träningsfaciliteterna som hör till den faktiskt kan samnyttjas – framförallt då travslingan som löper upp mot Sisjöområdet, en utmärkt liten grusslinga som är bra både för backträning och transporter upp mot Sandsjöbackaskogen. Snarare går tankarna till de två institutionerna Åby grus och Åby Friidrott. Friidrottsarenan är inte officiellt öppen, men löparbanorna kan likväl nyttjas när utrymme medges, och det är ganska ofta det. Grusslingan är på 1200 meter och är alldeles platt, fast den har några skarpa svängar. Bra för intervallträning är den hursomhelst.

Stigning nära Årekärr - SandsjöbackaledenÅrekärr.Söder om Sisjöns skjutfält, mitt i Sandsjöbacka naturreservat, ligger Hassledalen och Årekärr. Förutom att det är en mycket pastoral och fridfull liten dalgång så finns här även något av en spårcentral för området. Ett par lokala småleder går iväg åt olika håll, och både Torrekullaleden och Sandsjöbackaleden passerar här. Kommer man från Göteborgshållet, och vill sluta i Göteborg är det här man växlar mellan Sandsjöbackaleden och Torrekullalede för att göra en elegant omcirkling av Sisjö skjutfält. Lederna är i omgivningarna delvis mycket fina och lättlöpta stigar i skogig och kuperad miljö. Bitvis är det leriga, rotiga moras. Passagen från Årekärr upp till Oxsjön är till exempel fruktad av mången löpare.

Åsa havsbadÅsa.Som ett lås på Ölmanäshalvöns södra fäste sitter det förvuxna sommarsamhället Åsa. Man kan följa kustlinjerna och stränderna med löpmässig behållning överallt utom vid berget väster om Kuggavik, där man får följa smågatorna längre in istället, och möjligen vid bergen utanför folkhögskolan, där man kan hoppa mellan hällarna många stycken men plötsligt sig på gravt sönderbrutna partier som förtar flytet i löpningen. Förutom strandlöpning kan man även roa sig med att springa på den gamla banvallen mellan Åsa och Frillesås, numera gång-cykel-ridbana, med både grus och asfaltsbeläggning att välja på.

Distans &Löpning25 Nov 2006 17:15

Kidsen har Moster och Stockholmskusinen här på thanksgivingbesök, så det rumlas runt tämligen vilt. För att bättra på kalabaliken släpar kattskrället in en mus som hon tappar bort i vårt sovrum, jag tar på mig uppgiften att sanera hemmet från skadekrypet och stänger in mig i sovrum med katt och mus. Mini skulle gärna ha en mus som husdjur säger hon, själv är jag inte övertygad om idéns förträfflighet.

Musjakten visar sig bli en lustiger dans -med idel välta sovrumsmöbler, snabba truppomflyttningar och glada tillrop. Till slut avslutar jag debaclet med ett inte så elegant men väl effektivt drag som involverar en säng, ett golv och en vägg. Smått svettig tar jag itu med det mödosamma arbetet att restaurera sovrummet.

Kidsen försvinner med sina mammor på expedition till Kungsmässan, själv har jag tack vare mitt hjältemodiga ingripande gett migsjälv lov att företa en kulturhistorisk lördagsjogg, med fornborgen ovanför Åsa som huvudattraktion.Ute är det höstvindar och regn, men det är ändå riktigt skönt att sätt av i lugnt joggtempo in mot Åsa, farten ärlätta 5:45/km – jag vill fortfarande ta det lite lugnt med tanke på rygg och sånt.

Bilder från Freadals fornborgPå andra sidan Stockalid viker jag in på en liten grusväg som slingrar sig i kanten mellan de släta leråkrarna och de kuperade höjderna, det är inte omöjligt att det här är ett äldre vägläge till den vida båge som Varbergsvägen löper i idag och som har anor från 1600-talet. Grusvägen tar slut och övergår i en bredamossbelupen stig som känns som gammal övergiven farväg, men snart överger jag även den och ger mig upp i skogen i jakt på fornborgen. Topokartan är en aning otillräckilg som stöd, möjligen borde jag ha tagit ut en kompassriktning direkt, för jag springer såklart upp på fel bergstopp. Halkiga berghällar kantade av djupa ljungris, och kuperingen är total – vilka bergsformationer som gömmer sig häruppe!

Jag hittar en stig i en smal ravin jag följer uppåt, tar mig genom ett stycke tät granskog och klättrar upp på en berghäll med milsvid utsikt över Ölmevalla odlingslandskap, skogar, berg och Västerhavet. Allt höljt i ruskgråa dim- och regnslöjor. Fel topp är jag på iallafall, här finns emellertid ett bronsåldersröse som också är utmärkt på kartan, så nu vet jag var jag är. Ner i ravinen nedanför, skvipp skvapp genom riset över ett kärr och upp på klippan bredvid, och där ligger den, fornborgen. Ett område längst ut på en otillgänglig klippa,kanske hundra meter i diameter.Den kallmurade begränsningen finns kvar i varierande omfattning runt anläggningen. Stället ligger helt klart otillgängligt – i orostider måste det här ha varit en perfekt tillflyktsort,helt ointagligt för den genomsnittlige bråkmakaren och dessutom tycks det finnas vattenförsörjning i form av en bäck som rinner precis intill.

Dags att ge sig av neråt igen, hittar små stigstumpar här och var, men området är kraftigt igenvuxet och svårframkomligt, så det tar sin tid att krånglasig ner till vägen igen -exkursionen ger tre kilometers förflyttning på 40 minuter,fast det inbegriper såväl turist- som orienteringsstopp. Det är dags att sätta lite fart hemåt. Jag passerar Minas stugaoch platsen för Ölmevalla gamla kyrka, som nu är riven, och ödekyrkogården som ligger där. Sen förbi den nya kyrkan och över vägen bort mot Gårda brygga. Åtta kilometer hem, som går i aningen snabbare än 5:30-fart. Totalt blir det 17.7 km på Två timmar och fyra minuter. Rikligt knäskum.

Styrketräning24 Nov 2006 21:52

Fysiken är ett roligt ställe. Med jämna mellanrum bygger man till och skaffar en massa nya maskiner, manicker eller inne-friskis&svettisvarianter. Däremot är man kapitalt ointresserad av att underhålla det man har köpt in. Som löpbanden, som är både få, ständigt trasiga och i allmänt bedrövligt skick. Eller som cirkelträningsrummet, detta småsunkiga lilla upplag av borttappade viktstoppers och avdankade pneumatiska motståndsmaskiner.

Nu ska man väl inte skåda given häst i munnen, säger dom, avgiften jag betalar för att gå hit är företagssubventionerad och i stort sett obefintlig. Så efter lite uppvärming på en glappande ergometercykelkliver jag glad i hågen in i just cirkelträningsrummet för en liten holmgång med mig själv. Och tre övre medelålders farbröder på kafferep, som det ska visa sig. De står ett par maskiner framför mig och omväxlande pratar och knuffar runt lite med vikterna, ungefär som jag, fast med avsevärt lägre koncentration. De bryr sig heller inte så mycket om att följa det skiftesintervall som enkelt och behändigt meddelas med ljussignaler. Det kans tyckas löjligt av mig att störa mig på sånt, men det är ganska praktiskt att veta att man kan köra tre varv runt den 16 stationer långa banan på 48 minuter. Just detta är ett mycket starkt argument för att vara just i cirkelträningsrummet, tycker man inte om att ha det så finns det ett helt gym (eller två eller tre, beroende på hur man räknar de olika avdelningarna) att drälla runt och småprata och vara ivägen för varandra på.

Nå, jag är inte vidare social av mig utan går hellre in i mig själv när jag tränar, framförallt när det är sånt som styrka på menyn, så jag kniper käft och hoppar över några övningar för att komma förbi. På andra varvet hinner jag lagom göra de överhoppade övningarna innan jag är ikapp gubbtjyvarna igen. Suck. Nytt hopp, och jag börjar på ett tredje varv, och sedan kan jag göra de sista tio övningarna eller så för andra gången, och sedan tredje. Lite förvirrat blev det, men jag lyckades med lite pusslande hålla tempot uppe, så jag får väl vara nöjd. Kroppen känns skapligt genomkörd efter detta – en stor fördel med cirkelträning är ju just att man håller uppe intensiteten på ett bra sätt.

Alternativträning &Distans &Löpning22 Nov 2006 20:25

Lekte med tanken på att ställa morgonbilen i Särö och ta mig till jobbet med Blå express. Då kunde man ha bedrivit hemjogg på säröbanan, ett rätt ok långpass på runt 25 kilometer. Nu passade det rätt illa med blåbussarna imorse, och jag tyckte inte att jag hade tid att sitta på bussen en dryg timme heller för den delen, så det fick utgå. Tur var nog det som det skulle visa sig.

Lunchen fick än en gång vikas åt uppvikningar medelst Pilates. Kändes återigen bra och riktigt. Återgår till jobbet ochett partimmars kodande till innan det är läge för ett kvällslångpass på Skatås. Värmer upp ett par kilometer och ger mig sen ut på åttan för det första av tre tilltänkta varv. Det känns ganska kallt, men är till en början uppehåll. Fryser lite om knogarna, men värmen kommer så sakteliga. Från Härlanda tjärn är spåret irriterande nog mörkt ett par kilometer, men vid backarna strax innan halvvägs kommer ljuset tillbaka. Första varvet tar 42 minuter, eller just under 5:20/km. Helt ok. Ut på det andra varvet.

Fortfarande mörkt efter Härlanda tjärn. Ett tungt och kallt regn faller och kyler ner mig. Motvind, som dock ger sig när jag svänger runt vid Delsjöarna. Vid nedförsbacken som kommer vid sju kilometer ungefär drar det plötsligt till i nedre delen av ryggen på höger sida och på utsidan av höger lårmuskel. Inte så plötsligt att man kan säga att det hugger till, det tar ett par steg på sig att utvecklas, men ändå kommer det fort och oväntat. Kanske är det regnet som kylt ner mig och ger upphov till en sträckning av något slag i nedförsbacken. Kanske är det kombinationen av Pilates och långpass som ändå är lite onödigt belastande förbålstabiliserande muskulatur. Eller så är det en kombination… eller något helt annat. Det känns hursomhelstilla nog för att jag ska bestämma mig för att avbryta. Stannar i korsningen och stretchar ryggen och höftböjaren, och småjoggar sedan upp mot bilen. Lite synd – kände mig skapligt fräsch och fartenvar bara aningen högre än första varvet.

Ryggen ömmar ännu en del, så det var nog bra att jag kunde avbryta såpass snabbt. Hoppas och tror inte det ska behöva bli några långa konvalescenser av det här, mennu blir det helvla imorgon, så får jag se om det eventuellt blir nån styrketräning på fredag och kanske lite löpning på lördag igen. Resultatet för dagen kan sammanfattas med 17.8 km på en timme och trettiofem minuter, vilket ändå kan betraktas som ett vettigt distanspass.

Next Page »