Spenderar morgonen på Fysiken. Fast familjegympa ger inte så många poäng på Jack Daniels träningsskala, så när Hustrun ombesörjer kvällens omstoppande av barn ger jag mig ut på ett kvällspass. Det är mörkt och regnar, envisa små regnfrön som bländarlite när de flyger genom pannlampsskenet. Värmer upp uppför Näsbokrokvägen och fortsätter bort mot Gårda Brygga. Vid Falkasandsvägen startar jag min första fartökning. Tröskelfart i 2.67 kilometer har jag tänkt. Trummar upp tempot. Känner mig snabb i mörkret, ochhittar det bekvämt ansträngande läge som ska svara mot tröskelfart.Vid Hästkliniken har jaggjort den stipulerade sträckan, snitt-tempot stannar på 4:05 och pulsenpå 88% av max i medeltal. Sänker farten till sex minuter per kilometer ochjoggar av mig lite mjölksyra.

Drygt sexhundra meter bort kommer jag åter ut på ringvägen, och tempot skruvas upp igen. Samma distans som förut, fast nu är målet avtagsvägen ner mot Näsbokrok. Den här sträckningen är någotmer kuperad än den förra farthöjningen. Ett par pucklar passeras som i sig inteär så märkvärdiga, men viss precision krävs för att hålla rätt ansträngningsnivå. Lite svag motvind här, men det är inget som bekommer. Regnet har jag också glömt. Mot slutet av fartdelen är det en del smärta som ska betvingas, och det känns bra att trilla tillbaka ner i jogghålet efter avklarat fartbeting. Andra segmentet fullföljdes i 4:09-tempo, med en medelpuls på 90% av max. Enligt Jack Danielsär det något högt för att vara tröskelpuls, och som bäst var jag uppe i 94% vilket i det närmaste är VO2maxintensitet. Nå, jag är rätt nöjd ändå – det brukar vara besvärligt att få till långa intervaller i snabbare tempo än 4:15 tycker jag, så klart under 4:10 är mer än godkänt -framförallt med tung pannlampa.

Efter avslutad nedjogg har jag kommit 8.4 kilometer på knappt 40 minuter.